Baktankar

Många gånger och under lång tid har jag tänkt att jag borde baka mitt eget matbröd. Tankarna på att baka har hemsökt mig allt oftare den senaste tiden. Men av att bara tänka har det inte blivit mycket bröd. Inget alls gunås. Men väl har tankarna jäst, där inne, i mitt huvud.
Idag fick jag nog av alla störande baktankar. Och tack vare det usla vädret, som drev mig inomhus tidigt under eftermiddagen, blev det äntligen av. I stället för att bara bli sittande still och dega skred jag så till bakverket.
När jag väl plockat fram allt jag behövde och gjort en liten kompletteringsrunda i mitt närköp så var jag igång.
Så här efteråt, när bröden ligger här på min köksbänk, har jag svårt att förstå att det suttit så långt inne. Trots att det var åratal se'n jag senast bakade, gick allt som en dans. Det var ju både enklet och roligt!
Just nu, när jag skriver dessa rader, njuter jag en underbar doft av fänkål och kummin här i min koja. Och jag har provsmakat ett par ugnsvarma brödbitar, rikligt bredda med smör och toppade med några skivor kryddig prickikorv. Smaken fyller hela huvudet och alla baktankar får lämna plats åt njutning och tillfredsställelse.
Brödet i fråga är ju inte bara föda... det ger mig också råg i ryggen (läs självförtroende) att fortsätta. Och kanske kan jag också kan spara några bagare (läs kronor) på att fixa det själv.