En vän fyller 60 år

I år är året 2014. Vi som är födda 1954 fyller 60 år. Jag har tidigare skrivit hur illa jag tycker om det. Men ser också det omöjliga i att smita undan. Åldrandet hör till levandet. Det gäller att förtränga att det mesta av livet har passerat. Försöka gilla att bli 60. Att leva i nuets ljus.
Just idag, den 23 januari, fyller en av mina bästa barndomskamrater just precis 60 år.
På bilden här ovan är det jag till vänster och Urban till höger. Bilden är från 1962 och vi är åtta år. Vi har alltså börjat skolan och njuter här i fulla drag av en solig dag på vårt första sommarlov.
Urban och jag var bästisar. Vi var kompisar som gjorde det mesta tillsammans. Urban var pådrivare. Han hade ofta idéer om vad som gick att hitta på för att dagarna skulle fyllas med innehåll.
Även om vi delade vår uppväxt och den mesta lediga tiden så kom vi ändock från lite olika världar. Mina föräldrar var i runda slängar tjugo år äldre än Urbans. Morsan var 40 när jag föddes och hade således blivit 100 i år. Farsan var 38. Och de var rätt gammaldags och i princip kunde de varit Urbans mormor och morfar. Där märktes en fundamental skillnad i vår uppväxt. Hos Urban fanns nymodigheter som Kalles Kaviar, Fraskuddar och KalasPuffar. Det fanns inte hos mig. Hos Urban fanns veckotidningen Året Runt. Den fanns inte hos mig. Hos Urban fanns TV. Det fanns inte hos mig. Det som fanns hos mig men inte hos Urban var bil. Urbans pappa hade inte körkort. Min pappa hade körkort och en grön Saab från 1957. Han behövde den för att köra sina målarburkar och penslar till sina uppdrag i Dannike och Hillared. Mina föräldrar tjänade inte mycket pengar. De fick lov att leva sparsamt. Vilket bland annat betydde att morsan sydde alla mina byxor. Att ha kåbåjböxer (jeans) som Urban var inte att tala om. Jag vet inte hur Urbans familj hade det ekonmiskt men jag gissar att det var bättre ställt där än här. Hur skulle de annars ha haft råd med Året Runt. Och kåbåjbyxor (Texasjeans). Fast å andra sidan de hade ju inte bil.
Jag tror att prenumerationen på Året Runt var mycket viktig för vartåt våra intressen skulle peka. Jag minns att där fanns en samlarserie med svenska fåglar. Med varje tidning kom en fin fågelbild i färg att sätta in i ett specialalbum från förlaget. På Urbans initiativ köpte vi var sitt album. Det enda som skiljde våra album åt var att han hade samlarbilder i sitt. Jag hade en tom ruta med text under.
I Året Runt stod också att läsa att man, som hobby, kunde titta på fåglar. Det tyckte Urban att vi skulle göra. Och vi gjorde det. Det började med att vi ställde våra väckarklockor på 04.00 på söndagar på vårarna. Gick upp och cyklade ner till sjön för att, med våra grumliga kikare, försöka identifiera det vi möjligen såg. Vi skrev upp allt vi såg och vi tävlade om vem som sett flest arter.
Vår hobby växte. Vi blev mer och mer kunniga. Vi hade ett par lärare i skolan som tyckte att det var intressant. Där vi fick bekräftelse. Vi hade ju redan upptäckt fascinationen och låg väl ett steg före... det var nog också viktigt.
Efter skoltiden i Tvärred började Urban i realskolan. Han träffade ett gäng ungdomar som just var i färd med att starta en fältbiologisk klubb. Där skulle vi vara med, tyckte Urban. Och där blev vi med. Det var där som jag formades som person. Det var där jag fick mina riktigt fina vänner för livet. Det var där jag lärde mig massor. Det var också där som min farsas bil kom in i bilden. Det var ju praktiskt att någon kunde skjutsa och hämta från aktiviteter på helgerna. Visst, det hände inte ofta men någon gång ibland kunde vi få skjuts.
Urban och jag reste senare, under ungdomstiden, till alla de platser som vi längtat efter att se. Vi åkte moped till Hornborgasjön och stannade i flera dagar, vi var på Öland, vi var på Gotland med Karlsöarna, Norska fågelberg, Frankrike med Camarque och Spanien med Coto Donana... och vi skådade fågel. Massor. Och fotograferade. Och teckande med blyerts. Och byggde fågelholkar. Varje årstid hade sina höjdpunkter... och gav oss nya intryck i fågelmarkerna  –  Å R E T  R U N T !

GRATTIS URBAN PÅ DIN 60-årsdag!

Och tack för allt som du tagit initiativ till och all
 upplevelser som jag fått bli en del av.

– Håll stövlarna leriga!