Vid min fågelmatning har det varit ganska bra drag idag. Särskilt på förmiddagen. Ett tiotal grönsiskor, några grönfinkar, mesar, nötväcka, fyra domherrar och ett litet antal gråsiskor. Siskorna sitter helst på marken och plockar i sig det som andra fåglar spillt ut från fröautomaterna. Bland de gråa siskorna finns en vacker hanne. Jag döpte den till Pål, för han hade namnsdag när vi först träffades. Påls panna är blodröd och några stänk av det röda färgar också haka och bröst. Hans lilla näbb är gul. Varmgul. Jag träffade honom i lördags när jag var ute för att fylla på frön i matarna. Alla de andra fåglarna gav sig instinktivt iväg när jag närmade mig. Men inte Pål. Han satt kvar och pillade med fröna precis som ingen fara fanns. När jag tog bilder på honom upptäckte jag att hans ena öga var skadat. Det verkade helt igensvullet. Jag gissar att han flugit emot mitt fönster, för där sitter några dun kvar efter en kollision. Pål tar det lugnt. Han måste nog jobba extra mycket för att hitta tillräckligt med mat. Och kanske är det därför som han hellre fortsätter att äta än att fly som de andra. Det är ett högt spel att bara sitta där och ta det lugnt. Pål är nog den förste som hamnar i sparvhökens klor när nästa räd kommer. Men när överlevnaden hänger på en skör tråd, måste vi alla göra prioriteringar... Pål väljer att hushålla med energi och hoppas att höken inte ska märka att hans ena öga har slocknat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar