Skenfärd

Åkte ett postärende till Gällstad på förmiddagen. När jag, på hemvägen, passerade vid Haganäs fick jag en obändig lust att kolla om isen var åkbar. Kunde inte låta bli att testa. Så därför – hem och hämta skenor, dubbar och pik.
Vad tjockleken på isen beträffar så var den helt solid närmast land, men en bit längre ut syntes öppet vatten. Ytan var heller inte nåt särdeles bra. Ganska knagglig och med snö på. Men jag fann ett par fina glansiga fläckar där jag fick mitt lystmäte. Den ena ytan var väl cirkasisådär femtio meter på alla håll. Och den dög fint att köra rundvarv och en klassisk skridskoåtta på.
Det blev rätt många varv. Jag är barnsligt förtjust i att åka skridskor och har väldigt svårt för att sluta... så jag höll på tills vrister och vader hotade att kollapsa. Det är liksom enda sättet att få stopp på dessa stolliga skenfärder.
Å sicket strålande väder... solen pumpar D-vitaminer... bara njuuuut... här existerar det himmelska livet... vid Haganäs... vare sig det är vinter, som nu med skrillor... eller om det är sommar med kajak...