Vårkänning

Sämsjön och Åsunden är isfria. Västvinden tog det sista och tryckte upp den sista isen mot strandkanten. Yttre Åsunden däremot är ännu kvar i isens grepp. Men den ligger landlös och skaver. Några smala råkar har bildats mittsjöss mot Torpalandet. När jag ger mig ut på vårens första riktiga skådarrunda gör jag ett första stopp vid Haganäs för att spana ut över sjön. Just då driver regn i luften och sikten är begränsad. Ogästvänligt väder men jag bestämmer ändå att åka vidare till Fästeredssund och Sämsjön. Vid Fästered är det öppet vatten. Här står ett hundratal gräsänder på iskanten. De har tagit siesta. Putsar sig förstrött. Det verkar inte gå någon nöd på dem. De har ju klarat vintern nu. Det finns tillförsikt. Deras råa skrattliknande kväh-kväh-kväh... ekar mellan broarna... precis som om de gjorde narr av mig. Men jag tar inte åt mig.
Jag gör ett kort stopp vid Sämsjön. Några gräsänder även här. Ett par knipor och ett par skrakar. Ett brett bälte av iskross gungar i vattnet. Ett frasande klirrande ljud hörs när isen mals sönder i vågorna mot land.
När jag kommer till Bredgårdens gärden i Marbäck spricker molntäcket isär. Solen får fritt spelrum och leker spotlight över landskapet. När solstrålarna med sin flödande energi träffar kyrktornet i Marbäck byter det hastigt skepnad. Från att vara oansenligt, smutsigt gulgrått lyser kalkputsen plötsligt kritande vit... kyrkan poppar upp som ett fluffigt popkorn som just briserat i sin kastrull...
Över Bredgårdens åkar faller varmt ljus. På stubbåkern betar en stor gåsflock. En blandad samling med uppemot fyra hundra kanada- och grågäss.
När jag sveper med kikaren över fältet upptäcker jag fågelårets första vårtecken! Tre tofsvipor gör sina små knyckiga framryckningar över gärdet. Ivrigt letande efter något att äta. Samtidigt spejande efter faror.
Utmed järnvägsbanken rör sig en flock gulsparvar. Upptagna med sitt näringssök. Buskridåerna som tidigare flankerat cykelleden är nersågad. I albuskarna som ligger fällda på marken söker sparvarna föda och skydd. Ibland stannar de upp. Putsar sina fjärdrar. Ser ut att njuta av den första allvarligt menade vårsolen.
Gässen blir plötsligt störda. Hälften av flocken lyfter. Under stort larm och uppståndelse flyttar de ett stycke längre bort över det varmgula fältet. Det känns att det är vår i luften – vårkänning...