Soppväder

Vaknade med ambitioner att ta tag i en mängd eftersatta göromål. Men genom ett slag av påflugen trötthet stimmade jag runt som en osalig. Kunde helt enkelt inte greppa mina tänkta uppgifter. För att neutralisera mitt tillstånd drog jag på mig ”lagårdskläderna” och gick ut. Traskade modstulet och planlöst runt i snöslasket. Gick en runda uppåt skogen. Under natten eller morrontimmarna hade en grävling lufsat runt och gjort avtryck i snön. Även han verkade irrat planlöst i skogsbacken. Kanske han haft svårt med dvalan. Blivit väckt av vårkänslor eller hunger. Jag tänker: Hur kan det vara att vara en grävling och vakna för tidigt? Komma ut i ett slasklandskap och klafsa runt i något som inte alls motsvarar den långa vinterns ljuvliga drömmar. Och hur blöt och kall kan en grävling bli när hela naturen är balsamerad av fukt och kyla? Och gå hem och lägga sig igen med blöta tassar och genomsur päls? Att vara grävling är troligen bland det tuffaste man kan lottas till att vara. Och så ensamt. Bara ett enda grävlingspår. Jag går uppåt skogen. Kommer till Intagslyckan och den lilla myren. Där håller isen i diket på att frätas sönder av plusgrader, nederbörd och smältvattenrörelser. Vid betraktande finns där, mitt i slasket, en stillsam skönhet. Med former, ytor och nyanser. Jag digitaliserar mitt intryck. Gömmer det på minneskortet. Samtidigt hör jag en kör av ivriga mesar. I meståget finns också ett par kungsfåglar. Alla signalerar sina kontaktläten när de drar runt i grantopparna på näringssök.
Lite senare på dagen går jag, tillsammans med vännen Tinna, en längre promenad. Vi går genom Gåshagen till Bäckaskog. Därifrån ända upp till krönet av Tomtaberget och ner vid Björkäng. Det är ett, i promenadsammanhang, krävande track. Rundan mäter cirka fem kilometer totalt. Mitt på sträckan passerar vi ett obrutet motlut på cirka 800 meter. Det blir en rejäl genomkörare. Hög puls och mjölksyrakänning. För mig betyder det i slutändan, vid hemkomsten, att jag landar i soffan med en filt över mig. Lyssnar lite på radion... och somnar.
När jag vaknar är allt lite ruggigt. Det blir att tända en brasa i pannan och fixa något att äta. Jag lagar en het soppa för att värma mig inombords. Här ett recept som jag nyligen fått av vännen Tolla. Under tillagning har jag dock modifierat det till mitt eget.

Tomatsoppa
1 stor gul lök
1 stor morot
rapsolja
1–4 krossade vitlöksklyftor
vetemjöl
500 g krossade tomater (alt hela konserverade)
1 tesked timjan
5 dl grönsaksbuljong
En nypa socker, lite citron, svartpeppar och eventuellt salt.

Skala och hacka löken.
Ansa moroten och skär i små bitar.
Fräs lök och morot i oljan tills de mjuknat – cirka 5 minuter.
Tillsätt den krossade vitlöken. (Den större mängden om du gillar en het soppa.)
Krydda med svartpeppar.
Rör i mjöl – 1–2 matskedar.
Tillsätt timjan, buljong, krossade tomater, socker, citron.
Koka upp och låt sjuda i cirka 20 minuter.
Drag grytan från värmen och mixa till en slät soppa.
Tillsätt vid behov ytterligare svartpeppar och eventuellt lite salt.
Personligen brukar jag ligga lågt med salt generellt. Istället toppar jag med flingsalt när jag äter.
Späd soppan med vatten till önskad konsistens och hetta upp före servering.
Servera med krutonger och en klick creme fraiche.

Smaklig måltid!