Skymningsspegel

Just i skymningen går jag en vända i de öppna markerna. Kring gård och hus. Molnen har dragits isär. Några tunna flor driver långsamt över himlen i den kyliga kvällsvinden. Det fryser på. Snön krasar som skorpkross under mina fötter. En svagt orangegul strimma närmast horisonten röjer solens ungefärliga läge. Klockan är halv sex. Det är fortfarande ljust nog att urskilja detaljer i naturen. Till och med färger och nyanser. Men alla dagens ljud har tonat ut. Talgoxen har lagt filen i verktygslådan. Melodin som han putsat på hela dagen finns just nu bara i mitt inre eko. Jag lyssnar men det förblir tyst. Dagarna blir efterhand längre. Ingen tör ha missat det. Och som om påståendet inte vore nog... jag har en lampa i mitt fönster som lyser när det ännu är dager. Vittnar och övertygar. Klockströmbrytaren som tänder lysdioderna klockan tre på eftermiddagen är inställd för skymningstimman i midvintertid. Kampen mot mörkret utspelar sig just idag vid pass sjutton och trettio. Då sammanträder mörker och ljus. Mötestiden ändras dag för dag. Och allteftersom ljusets samlade styrkor förskansar sig i skymningslandet kapitulerar dunklet förbehållslöst... utan förhandling...