Just nu hänger livet för många på en skör tråd. Ljuset viker. Nattetid kommer kylan. Lägre och lägre temperaturer för var dag. De klara nätterna ger nära frost nu. Trots detta kämpar de flesta livsformer för överlevnad ytterligare en dag. Överlevande getingar hittar söt saft i övermogna äpplen. Någon fjäril lockas ut under den allra varmaste timmen på dagen. Idag såg jag en amiral. Här och var i ängen finns det fortfarande blommor som blommar. Ängsvädd, rölleka, blåklocka, hagfibbla. I varje lysande krona bor någon liten varelse. Små, små spindlar svingar sig i sina tunna trådar. Spinner fångstnät. I hopp om att de allra sista blommorna skall lyckas locka in ett fly eller en liten fluga som kan fastna i nätet. Livet hänger på deras tunna trådar. I dubbel bemärkelse. Den osynliga tråden håller dem svävande. Nästan övernaturligt ser det ut. Och med många trådar tillsammans bringas fångst till näring och liv.
Kajsa och Silva har inte lika svårt att finna föda. Även om betet efterhand nu börjar bli magert så finns det fortfarande tillräckligt ytterligare en vecka. De skulle säkert gärna söka sig utanför den avgränsning jag gjort åt dem. För att finna variation i kosten med smakligare gräs och blad. Men den tunna tråden hindrar dem. De har stor respekt för den. Och finner för klokast att inte ifrågasätta dess magiska styrka…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar