Höstdagjämning

Idag är det höstdagjämningen. Det betyder att, från nu och till den 20 mars är solen mera nere än uppe. Kanske kommer det avspeglas på humöret? Mer mörker utomhus. Mera mörker inombords. Att vi också blir mera nere än uppe? Samtidigt tycker jag att det på många sätt är skönt att hösten kommer. Löftesrik på något vis. Jag har nämnt det förut och jag säger det igen... hösten är förlåtande. Allt i min omgivning som smittar mig med ”måste-göra-baciller” klingar av. Nivån blir lägre. Det är till fullo respekterat att bara lägga ner och ställa in. Höst och vinter är vilotid. Både för naturen och männsikorna. Om vi har vett att ta vara på den. Mitt pannrum är fyllt med ved. Det lär inte bli några problem att hålla värmen i vinter. Bara pannan står rycken. Det krävs ju i och för sig lite jobb att hålla ångan uppe. Men lönen för det arbetet är helt okej. Extra motion till exempel. Och varje eldad kubikmeter ved betyder drygt 1000 sparade kilowattimmar mot att köra med el.
Silva och Kajsa är fortfarande kvar på bete här i Skog. Trots kylan ser de ut att må bra. Men det märks att de måste beta mera intensivt för att hålla värmen. Det går åt mycket extra energi när de både skall hålla kylan stången och samtidigt se till att deras foster har det komfortabelt. Kossornas stora magar sväller mer och mer. Nu när de går kalvningen till mötes ser de ut som jättelika ballonger. Idag har de fått gå in i den sista betesfållan. Ett par, tre veckor till får de vara kvar och det ser ut som att betet skall räcka tiden ut.
Det är väldigt lugnt i naturen just nu. Några försiktiga knäppanden från ett par rödhakar i skogsbrynet och en ivrig mindre hackspett var det enda som hördes i skymingstimman.
Och idag har badbryggan vid Haganäs dragits upp på land. Ännu en tydlig signal om att sommaren definitivt är över...