Nu har det gått en hel vecka sedan jag skrev här på bloggen. Det har varit en besvärlig tid. Sju dagar utan bloggen. Efter de 620 dagarna som jag levt med bloggen har jag tänkt blogg redan på morgonen när jag vaknat. Undrar vad som skall hända idag? Vad skall jag uppleva?Kommer jag att kunna få någon bra bild? Kameran har jag burit med mig i stort sett vartenda steg jag tagit. Och bilder har det blivit i tusental. Denna veckan har jag inte fotograferat alls. Ja, nästan inte alls. Och det har känts som jag haft abstinens. Samtidigt har det varit bra att försöka stänga av de där signalerna som varit ständigt närvarande i de 620 dagarna. Hur bloggen skall leva vidare är lite oklart. Men lusten att berätta kommer säkert att göra sig påmind lite då och då. Och lusten att fotografera. Då blir bloggen min räddare.
Idag har det åter varit en fantastisk dag. Med sol och värme i överflöd. Tillsammans med vännen Ulrika har jag paddlat Tolken tur och retur. Vi startade från Björkmans brygga vid Hallabron och paddlade upp till Kalvön. Kalvön är sista utposten innan Sjögården och Tolkabro längst uppe i norr.
Det här paddlandet kan väl, för den oinvigde, vid första anblicken verka vara en tämligen ytlig företeelse. Men sanningen är att det under ytan finns oändliga djup. Paddlingen har i alla sina moment en stor potential av njutning, upplevelse och behag. Det är en avkopplande, mjuk och skonsam motionsform. Man kommer nära naturen. Så nära som det överhuvudtaget går att komma på vatten. Grunda vikar och steniga stränder kan utforskas och forceras utan besvär. Om det är en kulen och kylig dag tar man varmt på sig. Stoppar ner benen i sittbrunnen och kränger på kapellet. Därnere under det tunna membranet blir det ganska snart ett behagligt klimat. Idag var det dock fullt tillräcklig med t-shirt under flytvästen. Under klarblå himmel kunde vi njuta av solens reflexer, som små blixtar, lekande över vindkrusningarna på vattenytan... Ett skådespel såväl som något... och gratis för den som finner nöjet däri...
Fotnot:
Säkert har du som läst bloggen regelbundet försökt förstå vad uttrycket ”vi ploppar upp” har för ursprung och betydelse. Nu skall du får svaret. En del av det. Det började när jag fyllde jättemånga år här förliden. Då fick jag av några vänner en present bestående av en stor påse full med plopp. De voro till antalet av samma numerär som min då förestående, och nu passerade, ålder.
– Du skall tänka på oss varje gång du äter en Plopp, sa vännerna samfällt och bestämt.
För att hushålla med det jag fått och inte genast börja frossa, sökte jag ett sätt att hålla ranson. Vid en paddeltur några dagar senare tog jag med ett par Ploppar. För att bjuda på och för att ha som energiförstärkare och belöning. Vid detta tillfälle kunde jag då naturligtvis tydligt höra mina vänners önskan om att bli ihågkomna... Därför förevigade jag Ploppen strax innan den förtärdes. Och i bakgrunden med något som kunde anas som den plats ploppen då, i mitt sällskap, befann sig. När bilden var tagen och de givmilda vännerna klart uppehöll sig i mitt minne förvandlades Ploppen inom kort till ett minne blott. Endast dess koliga sötma fyllde för munhålan en stund. Bilden publicerades på bloggen för att på detta sätt sända en signal och ett bevis till gratulanterna att uppdraget delvis blivit utfört. Sedan dess har jag varit strikt och endast ätit av Plopparna i samband med paddling. Mycket beroende på att de har detta miljöriktiga namn... Plopp är ju ett ganska vanligt förekommande ljud ljust vid paddling... ”Ploppa upp” är också en miljörätt travestering på begreppet ”korka upp”... Ehuru korkar också har en tendens att ploppa upp... i synnerhet när de lyfts upp av vatten... (jfr korkflöte som ofta förr användes vid fiske). Begreppen ”ploppa upp” och ”korka upp” kan därför användas fritt och betyda ungefär detsamma. Korkar kan ju också ploppa när de lämnar sitt fängsel i flaskans hals och ernår friheten... Ett glädje-plopp, om man säger som så. Samma är det med ploppen... den befrias från sin ytterrock av plast och kommer ut i friheten den också. Det är alltså just i det ögonblick man tar ploppen ur förpackningen som man ”ploppar upp”.
Nu kanske någon vän av ordning tänker att det heter väl inte ”ploppa upp” utan ”poppa upp”. Både ja och nej. Begreppet som jag använder är ”ploppa upp”. Ett klargörande dock: Begreppet ”ploppa upp” har nu poppat upp några gånger här på bloggen. En annan sak som oftare poppar upp än ploppar upp är just pop-corn... men det är ju något helt annat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar