Denna lördag blev en extra bra dag. Bjuden på lunch på Åsundsholm av en vän. Kummelfilé med pernodsås. Det är lyx att någon gång slippa laga maten själv. Jag är rätt trött på det emellanåt. Och menyn hemmavid är inte väldigt varierad. Men den kommer ur egen odling, så jag vet vad jag äter. Potatis, potatis, potatis och potatis. Stora som rovor. Fyra olika sorter. Och morötter. Och det bästa av allt kokta rödbetor. Varma som får smöret att smälta… och så lite olivolja och flingsalt och ett grovt knäckebröd utan pålägg. Nuförtiden är det ju fult att äta potatis så därför gör jag det i smyg. Och jag tar samtidigt risken att bli tjock av det. Fast hittills har jag minskat tre kilo i vikt sedan i somras. Men det är kanske musklerna som försvunnit. Hur som helst med det, rödbetor kan jag äta utan att smussla med det. Om inte annat så märks det när man pinkar. Det blir som rosevin. Rätt snyggt faktiskt.
Det här med lunchen var egentligen inte det jag i första hand ville berätta om. Det bara slank ur mig när jag letade efter ett sätt att inleda det här inlägget.
Sysslorna idag har, likt den gångna veckan, koncentrerats till grundstädningen av gamla huset. Idag har jag skurat sommarfarstun. Det golvet var riktigt grisigt så resultatet blev fantastiskt. Jag har också släpat fram en gammal köksskänk som stått i ett hörn i uthuset. Dammig och ledsam. Den har jag skurat ren både innan och utan. Och plockat bort flera lager med gammalt hyllpapper. Det var riktigt spännande att se hur många lager som låg gömda. Precis som gamla tapeter och gamla sillburkar, som jag tidigare skrivit om, så berättar även gamla hyllpapper en del om ett liv. En tid. Och glädjen över nytt och fräscht inuti den gamla skänken. Det har bytts papper med regelbundenhet. Men skänkens utsida har inte fått något behandling alls. Mer än det naturliga slitaget. Och den behandlingen har verkligen satt sina spår. Minsann. Jag tror att Knut i Antikrundan hade gått igång rejält om han fått känna på det. I mitt stilla sinne tänker jag: Hur många IKEA-möbler kommer att kunna uppvisa sådana spår efter dagligt liv i köket? Ja, det svaret lär väl dröja innan någon får… det finns först om över hundra år…
Bild 1) Hyllpapper
Bild 2) Köksskänken
Bild 3) Köksskänken, slitage i närbild
Bild 4) Stekt kummelfilé med pernodsås
(försvann det jag skrev i cyberrymden när jag tryckte på "Publicera", eller blir det här andra gången du får samma kommentar??) Vilken underbar köksskänk, jag blir jätteavundsjuk! Men du, menar du att man lade in nytt hyllpapper ovanpå det gamla, utan att ta bort det undre lagret??
SvaraRaderaJa, Karin! Lager på lager på hyllorna... Men inte i lådorna... Nu har jag klippt rena snygga bitar av alla hyllpappren och lagt tillbaka under den duk som jag satt på hyllorna. Och skrivit ett meddelande till nästa generation...
Radera