En strålande dag

Ännu en dag med mirakelväder. Strax efter soluppgången dröp hela världen av dagg. Dagg i gräs. Dagg i träd. Hela huset i Skog formligen dröp av dagg. Det droppade från taket och i rännorna. Fasadens myriader av droppar reflekterade morgonsolen. Varje liten droppe blev som en lins. Solens strålar bröts och hela den solbelysta väggen glänste som förgylld.
Lite senare gjorde jag mig en heldags ärende till Bogesund. Planerade och spontana möten. Polisen, Per, Lars H, Annkatrin, Nina, Axel, Birgitta, Henrik, Rebecka, Emma E, David, Lars A, Jan-Åke, Gunnar, Lars-Olof, Janne, Stefan... ja på några få timmar träffade jag flera människor än vad jag gjort på flera veckor.
På väg hem var det naturligtvis oundvikligt med ett besök vid Kaptensviken. I viken låg vattnet som en spegel. Så blankt att molnkopiorna syntes identiska med originalen. Enda rörelsen var vågorna som fortplantades av mitt försiktiga vattentramp. Solen fick anletet att skina upp. Med full kraft lyste den mitt i plåten. Så starkt att jag hyser misstankar om att farande i rymden måste undrat vad för en stjärna som spred en sådan glans omkring sig.
När kvällsolen sakta sänkte sig i väster fångades dess sista strålar av mitt källarfönster. Reflexen blev som ett upplättningsljus bakom min nyutslagna Dahlia.
Tänk att en vanlig torsdag i slutet av första halvan av september kan inrymma så mycket njutbart. Så många levande möten. Så slösaktigt vackert väder. Så uppfriskande bad.
Ja, denna torsdag blev på det hela taget en strålande dag!