Värme och kyla

Ofta när jag håller på att arbeta ute kommer det någon hundmänniska eller nån annan som hittat ut för att ta sig en promenad. Utan hund. Det finns såna också. Men inte så vanligt. Såklart stannar han eller hon till och skall prata lite.
– Jaså, du hôller på mä din ve', säger mannen som kom förbi idag.
En fråga? Eller ett konstaterande? Jag vet inte riktigt vad jag skall svara. Men bestämmer mig för att hålla en positiv profil. Det är ju ändå så att jag kan ju inte slingra mig ur situationen och säga, nej det gör jag inte. För det är ju  m i n  ved. Och jag håller verkligen på med den. Jag håller på med den så det känns i hela kroppen. Och svettig är jag också...
– Jajjamän! Dä ä bra arbetsvä'r å ja' har lite brått nu fôr å få hemkört allt så ja kan börja klyva, säger jag sanningsenligt.
– Dä ä blåsit ida', säger vandraren. Å kallt, tillägger han.
Samma där. Jag kan bara hålla med. Det är blåsigt. Rejält blåsigt. Men jag tycker inte det är kallt. Jag är ju varm av mitt ansträngande arbete.
– Ja, dä har blåst hele da'n. Män ja hôller me varmer nôr a jûbbar, säger jag.
 Han hade nog tänkt sig en lite längre pratstund men det blir inte så mycket mer sagt den här gången. Jag ville inte vara otrevlig men kände att jag blev kall och frusen om jag ställt mig till och prata när jag var svettig.
När mannen gått kommer de där gamla slitna tystnadsspräckarna fram i min skalle. Såna där urgamla lustigheter som egenligen är så uttjatade så man bara önskar att man slapp dom. Men som på nåt sätt måste sägas om inget annat står till buds för att bryta isen.
Eller vad sägs om: Det är bra med ved för den värmer flera gånger! Både när den skall huggas, klyvas, staplas och bäras in.
Stämmer. Kan bara referera till det ovan skrivna.
Och så den här: Nordan ä kåller veckket hôll den än kômmer ifrå'.
Stämmer. Det var nordan idag fast jag tror bestämt att den kom från ett annat håll...