Månsing

Idag har jag förärats en påse fika! Ska bli spännande att smaka detta, av Stadens Kafferosteri i Ulricehamn, lokalrostade kaffe från Raja Batak i Indonesien.
På påsen står att ordet fika kommer från knallarnas eget språk...
Vad som inte står är att språket kallades månsing. I mitt lilla bibliotek har jag en bok med titeln ”Knalleliv”. Skriven av Gustaf Boger och Rune Larsson och tryckt på Ulricehamns Tidning 1985.
I boken står det att läsa följande:
Knallarnas hemliga språk månsing omtalas redan 1719 i Nils Hufwedsson Dals ”Boerosia”, där det om boråsarna skrevs: ”Men när de vilja tala något förtäckt sins emellan, som andra icke skola förstå, så bruka en del ett av svenskan till ordens stavelser brutet och vridet språk...” Att tala detta språk kallades att månsa eller tala ”bänarusk”. Det hemliga språket användes, när knallarna på marknadstorg, i gästgivaregårdar eller i bondestugor sins emellan ville diskutera varor, priser eller kunder.
I boken finns en mängd ord och uttryck. Påterjocka betydde smörgås, porkeles – fläsk, kniper – potatis, knort – ägg, sprätting – fisk, pima – mjölk och så kommer vi också fram  till ordet fik som betyder kaffe. Borst betyder brännvin, bir – öl och fikaborst eller peliknäck betydde kaffegök.
Ytterligare ett par exempel: ”Hunkar du vanta tulle mä grunningen?” – Vågar du byta häst med skojaren? ”Mandrom månsar, så drängen nabis förlunsar” – Jag månsar så att drängen inte förstår.
Ja, så här håller det på. Knallarna hade månsing-namn på städer och orter också. Borhäcken och Ulhäcken kallade knallarna Borås och Ulricehamn. Ulricehamn kunde också heta Nushäcken. Så långt, och enligt, Boger och Larsson i ”Knalleliv” från 1985.

När jag slår på ordet fik i ”Illustrerad Svensk Ordbok” från 1958 får jag följande förklaring:
fik -et, = vard., vulg.: kafé. fik|a vard., vulg. 1. -at el. -an kaffe. 2. -ade; -ande (-t) dricka kaffe. (Förkortningar: vard. = vardagligt, vulg. = vulgärt).

År 1958 hade alltså orden fik och fika givits en stämpel att vara vulgära. Enligt min lite snabba slutsats berodde det väl på att det kom från en lägre klass i samhället...
Idag tror jag, också efter egen snabb slutsats, att vi oftare säger fika än att dricka kaffe.
Min egen reflektion slutligen blir att det viktigaste är att alla förstår vad det betyder när man säger... nu är det fika... Och ännu viktigare hur det smakar?
I morron bitti ska jag tillåta mig att bli vulgär och samtidigt högtidlighålla både den Stundande helgen, Månsingspråket och Stadens Kafferosteri... Ta en fika... och låta det väl smaka...