Trots hydraulklyvens surrande har jag kunnat höra både blåmes, talgoxe och bofink sjunga. Några skator har också upplåtit sitt lustiga kastanjettsmatter och en nötskrika har jamat som en kretsande ormvråk.
På förmiddagen lade jag märke till en kavat liten blåmes som upptäckt de nyinköpta holkarna, som jag lagt i en hög borta vid lillstugan. Han undersökte dom närgånget och noga, trots att dom ligger på marken med ingångshålen nedåt... Verkar som småfåglarna har fått det i generna att känna igen och förstå att holkarna är ämnade för dom.
Senare på dagen kom en blåmes och satte sig i oxeln alldeles intill mig vid vedhögen. Han var ivirg, högljudd och smått provocerande... jag undrade först vad som tagit åt det lilla livet... men såklart, det var ju samma mes som tidigare synat de nya holkarna. Det han ville nu var att ge mig en tydlig hint om att holkarna borde upp snarast och att det är han som står först i bostadskön!!! Tjipp, tjipp, tjipp!
Under dagen fick jag ett sms från en vän som är minst lika uppmärksam som jag själv, eller snarare mer, på sånt som rör sig i naturen... ”VÅRTECKEN!!! TVÅ myror är ute och känner på solstrålarna...”
Genast blev jag nyfiken på om ”mina” myror också vaknat... Tro’t eller ej... minst flera hundra myror i den lilla stacken bakom ladugården! De hade fått sina livsandar uppväckta och njöt av samma sol som jag! Våren är på väg om än med myrsteg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar