Högtidsdag

Även om våren, temperaturmässigt dröjer, har ljuset återvänt med besked. Och med ljuset har också hormonerna hos fåglar och djur fått en rejäl kick. Idag har hackspettarna trummat ivrigt, gröngölingarna har låtit höra sitt glypp-glypp och från de allra högsta trädtopparna har grönfinkarna sjungit sitt rypp-rypp. Allt detta för att  markera sina respektive revir. Även om jag varken trummar, glypp-glyppar eller rypp-ryppar så känner jag att ljuset påverkar mig på ett bra sätt. Alla gamla unkna och mörka tankar späds ut med friska och ljusa till en mer harmonisk mix. En mix som gör livet lättare att leva och uppleva.
Idag mitt på dagen gjorde jag en resa upp i Ätradalen för att hälsa på, och uppvakta, en vän som fyllde år... Han har samma märkliga intresse som jag... att hugga buskar... och skapa gläntor åt ängsväddar och svinrötter. Vi ägnade en betydande del av hans högtidsdag åt att titta på alla stubbar som var kvar efter vinterns avverkning... vi hittade en plats för knipholken som jag förärade honom och vi spekulerade i hur landskapet skulle kunna formas i fortsättningen för att skapa ökad biologisk mångfald... Lite som arkitekter spankulerade vi omkring där och satte avtryck i den skorpiga snön. Vännen fick också, dagen till ära, tomtkryss på vitkindad gås. En oväntad gåva som, i samma stund den flög över oss, landade rakt in i hjärtat.
Förutom att denna soldränkta dag verkligen var en högtidsdag är det nu också hög tid att snö och is ger vika och att vi får förverkliga vår dröm om våren.
På väg hem observerade jag att många rådjur kommit ut på öppna snöfria platser, sökande efter de allra första skotten av välsmakande och vitaminrika primörer.