Kluvet förhållande

För första gången i mitt liv har jag gett mig i kast med att klyva grenar av ek till stängselstolpar. Har många gånger tänkt att förädla några lagom grova stammar eller grenar på detta sätt. Dels för att det finns en mängd sådana stolpar här i markerna sedan tidigare. Stolpar av kärnek som stått där sedan min morfar levde och verkade. Stolpar som kan stå i hundra år utan behandling. Utan att ruttna. Dels för att prova hantverket. Och så är det den estetiska aspekten. Det är förargligt fult med raka tryckimpregnerade stolpar. De blir liksom ett skrik i naturen. Skapar disharmoni. Stör ögats vandring längs lanskapets linjer. Stolpar från ekens grenar smälter in. Lite krokiga. Lite sneda. Lite olika grova. Lite olika långa. De är liksom skapta för att på ett naturligt sätt kamouflera sig och ingå i det mångformiga. Och de kan, genom sina naturliga sprickor och ojämnheter, bilda hemvist för allehanda kryp, mossor och lavar.

Det har känts väldigt kluvet att fälla de gamla ekjättarna. De är också viktiga ur mångfaldssynpunkt. Men nu när jag väl motiverat mig att låta det ske känns det också roligt att ha kommit på ett användningsområde där träden delvis får finnas kvar. På ett annat sätt. Att allt inte blir ved.

Jag har också, som sagt, varit nyfiken på hur det går till att klyva fram såna här stolpar. Tänkte att det är nog nåt som man lätt misslyckas med. Eller nåt som bara gamla gubbar kunde förr. Alltför ofta och alltför länge har jag tänkt så utan att verkligen prova. Men nu är ju jag precis en sån där gammal gubbe, så varför skulle det då inte funka? Och just idag förvandlas ju snart till förr i tiden! Alla formler tycktes stämma. 

Och se! Det var enklare än jag trott. Och väldigt roligt! Jag blev helt såld på att klyva fram stolpar... lite som en kärlek till ett gammalt hantverk. Genom detta har jag nu således skaffat mig ett nytt förhållande... ett förhållande till det kluvna...

PS. Bifogar några bilder som jag hoppas är så instruktiva att du kan prova själv när du får tillfälle. Lycka till!