Smala träd och tjocka

Idag har varit en total utflyktsdag. Redan före tio på förmiddagen drog jag, tillsammans med ett par goda vänner, till Komosse. För att uppleva fjällkänsla och för att testa åkbarheten. Och visst är det åkbart! Obrutet snötäcke över hela vidden! Hårt och fint. Minst lika bra förutsättningar som för en månad sedan. Kyligt i vinden och lite snödrev men inget motbjudande extremväder. På slutet av fyratimmarsturen passerades ett bälte med krumma, senvuxna björkar. Varje stam en egen individ med egen karaktär. Liknande vindpinade fjällbjörkar.
Efter mosseturen for jag till Kruvebo, en liten by nära Burseryd i Småland. Här möter besökaren en kulturbygd med mängder av bevis för hur människor levt i många, många generationer. I flera hundra år på samma plats med samma brukartraditioner. På gårdsplanen hos vännen Lasse växer gigantiska hamlade askar och på bilden ser du en av dom. En magnifik bjässe som mest bara är ett stort skal. Till min stora sorg är den gamla asken svårt angripen av askskottsjukan och sannolikt kommer detta att hastigt förkorta dess liv...
När jag står där inne i stammen hör jag mulmen*) mumla om tider som flytt... om tidens passager, om människors mödor, om vinande vingar, om fladdrande möss, om lycka och ofärd, om liv och död...

*) Mulm: Mulm är det lösa material som ansamlas inuti ihåliga träd. Mulm består av framförallt lös murken ved. I mulmen finns också ofta exkrementer av vedlevande insekter och av fåglar och fladdermöss. I mulmen lever en artrik och särpräglad fauna av skalbaggar, tvåvingar, klokrypare etc, etc... en myriad av liv!