Det har gått tio dygn sedan vintersolståndet. Nu börjar vi sakta men säkert luta oss mot solen. Det blir ljusare. Även om det hittills bara är några minuter så märks det redan på dagslängden. I synnerhet vid klar väderlek. Som idag. Det extra dagsljuset höjde också sinnesstämningen hos fåglarna flera nivåer. Grönfinkarna bjöd ett livgivande kvitter från högsta almens topp. Full repertoar. Kniphannarna knirrade på sitt uppkäftiga sätt ute på sjön. Flög i attackfart och prövade sin rang mot presumtiva kärleksrivaler. Det kändes helt klart som vår i luften!
Men i det allt vårliga uppenbarade sig plötsligt en flock domherrar. Honor och hannar. Inalles aderton. De drog från trädtopp till trädtopp. Domherrar signalerar ett helt annat väder än dagens rådande. Rastlösa i flock är ett säkert snötecken. I synnerhet när de, som idag, visar sig framme vid gårdar och hus. Snön brukar komma inom tio dagar efter att domherrarna visat sig. Bra för världscupsarrangörerna i Ulricehamn att veta. Domherrar brukar inte ha fel. (Fritt översatt: Domherre = överordnad bedömning).
I ett inlägg här på bloggen den 23 januari 2014 berättade jag om min barndomskamrat, Urban… och vårt intresse för fågelskådning. Urban fick i inlägget kredd för att han hittade på att vi skulle börja att titta på fåglar. Det var hans initiativ. Och nu snackar vi om en tid som ligger mer än 50 år tillbaka. Då, när vi började med vår hobby, var det inte så vanligt att titta på fåglar. Fågelskådare framställdes ofta som töntar. Karikatyren av fågelskådare dök upp i filmer och på bilder som fluktare. Smygande i buskarna med kikare och fula toppluvor. Så länge som vi var barn var det väl helt okej. Vi gjorde våran grej och hade ingen kontakt med vad andra tyckte. Men vi drog ju med oss vårt intresse in i vuxenlivet. Och då det gällde att vara lite försiktig med att röja sina böjelser för obekanta. Det som räddade det hela var alla fina kompisar som vi fick i Fältbiologerna. Dessa ungdomsvänner brydde sig inte alls så mycket om utsidan. Det var insidan som räknades. Sånt tar ju lite tid att komma underfund med. Men den tid som det tar att lära känna någon på insidan har i de flesta fall varit väl investerad tid. När man väl är där under ytan blir ofta vänskapen livslång. Faktiskt. Det är så det har blivit. Tack vare vännerna är hobbyn och intresset fortfarande levande.
Numera har ju fågelskådning som företeelse annekterats av en bred allmänhet. Nyblivna pensionärer reser jorden runt och kollar fåglar. När man kommer till Öland, Falsterbo eller Getterön är det ofta horder av skådare. Alla samhällsklasser, alla åldrar och alla kön. Så kan det gå. Kan väl säga att vi som var tidigt ute har fått bryta en del mark.
Nåväl. Till saken. Vårt fågelintresse handlade ju om att lära. Och att samla. Vi samlade på andra saker också. Frimärken, fotbollssjärnor, flask-etiketter. Nu blev det ännu ett samlarområde. Vi samlade årskryss. Det gick till så att vi vid årets början startade med blank lista. Sedan fylldes den på efterhand som arterna trillade in. Ja, faktum är att vi tävlade. Absolut! Och det var till att gå ut hårt. Redan årets första dag började jakten på obsarna. Och snarast möjligt blev det att jämföra listorna. Hur många har du sett? Om man låg efter var det bara att lägga på ett kol. Att vara ute mera helt enkelt. Och att skärpa sinnena.
I år har jag startat min årskrysslista. Det var längesedan jag hade en sådan lista. Men jag tyckte det passade bra en sån dag som idag Och att det blir en lagom utmaning till mig själv. Som ett nyårslöfte. Mera fågelskådning 2017 än 2016 alltså! Det är det som gäller!
– Och du, Urban… jag har 24. Hur många har du?
Dagens obs-lista:
Blåmes · Talgoxe · Nötväcka · Pilfink · Grönsiska · Gröngöling · Sångsvan (cirka 150 ex) · Knipa · Storskrake · Mindre korsnäbb · Kanadagås · Gräsand · Häger · Stjärtmes · Gråsiska · Kungsfågel · Nötskrika · Större hackspett · Skata · Domherre (18 ex) · Grönfink (sjungande) · Knölsvan · Kråka · Vigg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar