Det är nå't i luften...

Det är nå’t i luften… Det har surrats rätt länge nu… och surret har de sista dagarna övergått i ett allt mer tilltagande brus. Brusat har det gjort även här hos mig. I min lilla bäck har de senaste dagarnas milda väder fyllt strömfåran upp till brädden. Vattnet har rastlöst sökt sig nerför ravinen på sin väg mot sjön. Där nere har flödet gjort isen landlös och i nyöppna vakar simmar knipora runt i yra cirklar. Snön är borta. Det är liksom nå't i luften…
Samma känsla när jag åker mot Ulricehamn på väg till skidstadion vid Lassalyckan. Ute på Brunns gärden färgar den lågt stående eftermiddagssolen åkrarna vackert varmgula. Snön är borta. Det är nå't i luften…
När jag kommer till Lassalyckan och skidområdet lyser hela spåromårdet vitt. Fullt av folk är sysselsatta in i det sista för att få allt på plats inför den stora festen. Snön ligger kvar. Ännu ett par dar. Och det är nå't i luften…
Alla jag möter är glada. Idel varma leenden. Mungiporna ända upp till öronen. Här utstrålas glädje och stolthet. Alla som får vara en del av detta som händer just nu lever i ett lyckans rus. Och det smittar av sig. Entusiasmen flödar och förväntningarna är på topp.
Men, känner jag, det är bestämt något som saknas. Visst hade vi önskat rejäla snödrivor även utanför spåren? Ute i skogen. Snö och rimfrost i träden. För att få uppleva det fulländade vinterlandet. Och framförallt för att bjuda alla besökare på det allra bästa.
Men det är som med önskningar i allmänhet… alla kan inte uppfyllas.
Och hur blir det då? Jo, det blir som på julafton… tomten kommer ändå. Även om det inte är slädföre ända fram till dörren…
Och det är bäddat för spännande överraskningar…