Forspaddling

Någon gång varje vinter brukar jag göra ett besök vid strömstareforsen. Allra säkrast att möta strömstaren är när det är ordentligt fruset i vattendragen. Då kan man finna ett helt gäng fåglar i och kring forsande vatten som håller sig öppna hur kallt det än blir. Där kan man se dem tampas om de bästa födoställena. För det är mat det handlar om.

Strömstarar livnär sig främst av vattenlevande insekter. Så här vintertid är det, såvitt jag sett, uteslutande husmask. Husmask är nattsländans larver. De kallas husmaskar därför att de bygger rörformiga kapslar kring sina kroppar av material från åbottnarna. Som små skyddande hus. Husen är oftast gjorda av grus eller växtdelar. Strömstarna är fenomenala på att leta upp de här krypen. Fåglarna dyker och simmar i strömmande vatten. Använder vingarna att ”paddla” med. Och sällan är det som de lämnar den strida strömmen utan fångst. När de kommer upp skakar de hastigt på masken så att ”huset” trillar av. Sedan sväljs matbiten. Detta upprepas praktiskt taget hela den ljusa delen av dygnet. Dyk. Fånga. Upp. Skaka. Svälj. Trots att jag sett detta skådespel tusen gånger kan jag inte inte undgå att fascineras.

Forsens kalla vatten är en tuff miljö för fåglar. Här får den evolutionära anpassningen tillfälle att uppvisa ett av sina pedagogiskt bästa exempel.

Och så där mitt i forsen... ett annat pedagogiskt exempel på forsens hårda villkor... som ett varnande sjömärke i en förrädisk farled! Ett minnande märke av okänd haverits...

Upplevelser vid strömstareforsen... (Tidigare inlägg på bloggen):
http://sunebroman.blogspot.se/2013/12/en-baddare-pa-vinterbad.html

Nya på listan idag:

Strömstare · Gulsparv (36)