Renovera eller restaurera?

RENOVERA – RESTAURERA. De två orden ligger nära varandra i betydelse. Men det finns en skiljelinje. Och den linjen markerar det val som finns att göra när du står inför något som behöver din yttersta omsorg.
När jag slår upp de båda orden i mina ordböcker framkommer följande definitioner:
Restaurera: Återställa till sitt ursprungliga skick. Alt. återställande i gammalt skick.
Renovera: Återställa i fullgott skick, genomgripande förbättra eller snygga upp. Alt. förnya.
I mitt fall, när det gäller de gamla ladugårdfönstren är valet självklart – restaurera.
I början av förra seklet byggdes ladugården här i Skog. Det var min morfar, med hjälp av sina bröder Albert och Johan som utförde arbetet. Det mesta av materialet hämtades i hemmaskogen. Delar av den timrade fähusdelen verkar dock äldre än det övriga i bygget. Troligen har timret kommit från någon annan byggnad. Det var ju vanligt förr. Material återanvändes för att spara tid och kraft. Mer osäkert är det med fönstren. De kan vara gjorda på gården. Eller har något snickeri tillverkat bågarna.
Hur det än förhåller sig med den saken är det uppenbart att fönsterglas var väldigt kostsamt vid tiden för bygget. Och det fanns inga pengar. Det gick inte att köpa allt som behövdes. Göra själv eller vara utan. Eller fick det duga med det allra enklaste. Och nöden blev uppfinningens moder. I några av bågarna i Skogs ladugård är det spillglas som använts. Bågen på bilden med nio rutor innefattar 26 glasbitar.
Det hade naturligtvis varit enklare för mig att skära till nya glas istället för alla de där småbitarna. Men då hade historien upphört här. Kommande betraktare hade gått miste om den historia som finns inramad i bågarna. Att bevara blir också mitt sätt att visa hänsyn och hedra det arbete som min morfar utfört. Hans möda att hushålla kräver den respekten.
Jag känner att jag har förädlat både fönster och glas. Och just nu är de här små glasbitarna både viktigare och långt mera värdefulla än om de varit hela rutor...