Isjakt

Efter mildväder och några dagar med minusgrader fick jag för mig att kolla om det möjligen skulle gå att komma ut på skridskorna. Nere vid Haganäs har isen varit landlös. Trots kyla har det inte varit tillräckligt kallt för att zonen mellan stranden och den gamla isen kunnat frysa. Bara två tre centimeter tjock.

När jag konstaterat att det inte gick att åka på Yttre Åsunden föll mina tankar på att köra upp till Komosse för att testa Trehörningen. Tänkte att om det inte går att åka skridskor på sjön kan det bytas till en vandring på den spångade leden.

När jag passerade Vegby stannade jag till vid Sämsjön. Men där var isen hårt påverkad av väder och vind. Ett par stora råkar blänkte mitt ute på sjön. Fortsatte mot Komosse. När jag kom till Rånnavägssjön såg jag några barn på isen. Mammorna hade tänt grillen och barnen åkte skridskor fram och åter längs stranden. Jag stannade och fick klart för mig att isen var helt solid. Det blev skridskor på och en rejäl runda på sjön. Lika tjock is överallt. Ytterligare kvitto på hållfastheten fick jag när jag träffade ett par killar som fiskade gädda med sprätt på andra sidan. De hade rekognoscerat förra helgen och reda då funnit isen bra.

Trots att jag kunde åka en rejäl runda på Rånnavägssjön kunde jag inte släppa tanken på Trehörningen. När jag kom förbi Oxasjön strax innan Köttkulla dristade jag mig att testa även den. Inte lika fin yta men samma tjocklek. Sjöns format gjorde att det blev ett helt varv. Lite skrovligt men klart godkänt.

Nu skulle det bli spännande att se hur Trehörningen såg ut. Till en början verkade det som om det låg infrusen snö i stora sjok. Men även om de mörka ytorna bjöd den finaste isen så var även de ljusa partierana mestadels också åkbara. Överraskande bra! På det hela taget en lyckad isjakt!

Bild 1: Rånnavägssjön. Bild 2: Oxasjön. Bild 3: Trehörningen.

Ny på listan:
Ormvråk (obs från i fredags – 40)