Kungliga namn

I söndags var Kungen på Lassalycken. Han hade under lördagen tittat på världscuptävingarna i teve. För att få uppleva skidfesten och stämningen på plats bestämde han sig hastigt för att ta bilen och köra ner till Ulricehamn. När det blev känt i staden att Kungen skulle dyka upp blev snabba ryck och nödiga förberedelser. För min egen del var det tänkt att jag under söndagen skulle jobba med featurebilder från festen för UT:s räkning. Publik, glada människor, flaggor… Nu blev det nya direktiv. Sent under lördagskvällen kom mejlet från chefredaktör-Henrik: ”Du ska göra allt för att få en så bra bild på Kungen som möjligt.” En utmaning som hette duga.
En lätt febrighet anlöpte min ryggrad. Prestationsångest. Och det blev svårt att somna. Hjärnan började jobba på högvarv. I mitt huvud spelades upp den ena scenen efter den andra. I alla scenerna var huvudrollsinnehavarna Kungen och jag.
Å… tänkte jag… vad skall jag prata med Kungen om… gemensamma intressen… natur, miljöfrågor… njae…
Nåt mera lättsamt. Kungliga namn! Det är bra…
– Jo, Kungen… jag har också ett kungligt namn… Kung Sune! Genialt!
Kung Sune förekommer i flera sammanhang. Den allra förste Sunekungen hette Sune Sik. Han lär ha varit en svensk ädling eller furste på 1100-talet och son till kung Sverker den äldre (enligt Wikipedia). Sune Sik tros också vara far till Ingrid Ylva som i sin tur var mor till regenten Birger Jarl, omkring 1250. Alltså detta är historia!
Näste kände Sunekung är Kung Sune av Mosebacke. Mosebacke Monarki valde demokratiskt sin kung. Kung Sune var den verksamme verkmästaren vid AB Plastleksaker och Son. Hans namn var Sune Johansson och hans valspråk som kung var ”Går det, så går det”. Han lär själv ha kommit med förslaget att en kung skulle väljas och fick i detsamma uppdraget att börja som regent.
Ja, det finns en hel radda med Kung Sune-kungar… Kung Sune och Göteborgsrockarna, och fotbollsprofilen från Landskrona, Sonny ”Kung Sune” Johansson är ytterligare ett par exempel.
Ja, tänkte jag… detta måste väl få igång Kungen? Men om det inte räcker? Då blir det plan B. Jag har ju ytterligare ett kunganamn. Mitt andranamn Gustav. Och om det inte biter får jag ta till och berätta om min pappa. Han hette Karl-Gustav… minsann! Nu bränner det till ordentligt. Nästan som direkt ur den kungliga ätten!
Som sista utväg för att hitta gemensamma nämnare blir det att ta till och prata om barnen. Ja, Kungens mellantös Madeleine är ju född nästan samtidigt som min äldste son. Madeleine den 10 juni 1982. Karl (!) Martin den 11 juni.
Att heta Sune har ofta varit lite knepigt. Det känns som att det är ett knas-namn. Fånigt. Ofta är det katter och hundar som döpts till Sune. Till och med honkattor har jag hört tilltalas med S-ordet. Och på senare tid alla dessa Sune-böcker och Sune-filmer. Tönt från början till slut. Å så den där ramsan… söminga Sune sov på sitt öra… för trött för att se, för trött för att höra. Och vidare var det en period under 1960-talet då bland annat hårmodet skapade en skiljelinje mellan de som kallades Sunar och Mods. Mods skildrades som ovårdade och långhåriga hippies. Sunar som mera propra och vårdade. Lite raggarstil.
Min mamma hette Maud… alltså Måd… och en av hennes klassiska ordlekar var: Det finns både Sunar och Måds i Karl-Gustavs församling! Så rolig kunde hon vara. Jag, Sune, uppträdde dock mera som ett Mods än en Sune. Eftersom jag inte har något eget valspråk så får jag vid detta tillfälle hedra min mor genom låna en devis från henne: ”Dä som inte går... dä går dä mä!”
Nu blev det inte så mycket pratat med Kungen för min del. Det blev istället Reporter-Anna som skötte snacket. Jag höll mig hårt i kameran och tog de begärda bilderna... Och det var nog bäst så... framförallt för Kungen...

För egen del fick jag redan dagen innan, under lördagen, uppleva ett kungligt mottagande. Faktiskt! Jag tillbringade hela min dag utmed värlscupsspåren. När jag krälande tog mig nedför den stora snöhögen i kraftledningsbacken blev jag iakttagen av en övertänd publikgrupp som högt och ljudligt skanderade: Sune, Sune, Sune… Det var Domprost-Carl (bild) och hans glada vänner som kraftsamlat nere i backen mittemot där jag fattade posto. Nu lät de sin världscupsyra spilla över på mig! Det blev allmän uppståndelse. Hela backens blickar föll på mig och folk på min spårsida började prata och fråga. Heter du Sune? Vem är du? Vem fotar du för? Det blev plötsligt väldigt personligt. Inte påträngade eller besvärande. Bara uppsluppet. Hedrande. Så fick jag en hint om hur det känns att vara kung... när flaggorna vinkar i luften...

Idag är det lördagen den 28 januari… det är FLAGGDAG…. och KARL HAR NAMNSDAG!

GRATTIS ALLA SOM HETER KARL!

OCH SÄRSKILT VARMA GRATTIS Kung Carl XVI Gustaf och Domprost Carl…

Ha en kunglig dag hela konkarongen!


Och hur gick det med uppdraget? Här nedan är ”en så bra bild på kungen som det var möjligt för mig att ta”...