Detta är ett litet fragment av Stefan Löfvens nyligen upplästa regeringsförklaring.
Det har gått 52 år sedan Racel Carson skrev ”Tyst vår”. Det har gått 45 år sedan Hans Palmstierna skrev boken ”Plundring, svält, förgiftning”. Det har gått över 40 år sedan jag, tillsammans med mina vänner i Fältbiologerna, engagerade oss för en bättre miljö. Mot hormoslyr i skogen, mot engångshysterin, mot massbilismen, mot försurning, mot förgiftning... Det har gått snart 25 år sedan Naturskyddsföreningens årsbok med titeln ”Biologisk mångfald” gavs ut. De tre ovan nämnda publikationerna ringer i gigantiska klockor som varnar för miljöförstöring, klimathot, rovdrift och förgiftning.
I förordet till Naturskyddsföreningens årsbok 1990 skriver dåvarande ordföranden Per Wramner bland annat... och jag klipper några citat:
”Vi är den första och enda art som har förmågan att utrota alla livsformer på jorden – inklusive oss själva. Och det är just dit vi är på väg. Människans ekonomiska, sociala och politiska institutioner kommer att falla samman om vi inte har en stabil biologisk bas att bygga dem på.”
Per Wramner skriver vidare:
”Den logiska följden av att vi utarmar och utrotar den biologiska mångfalden blir att människan som art är dömd att försvinna. Att förstöra biotoper och utrota arter är ett totalt moraliskt, etiskt, ekologiskt – och ekonomiskt – vansinne.”
I förlängningen av hoten mot den biologiska mångfalden finns dessutom redan nu pyrande konflikter mellan människor och nationer. Världen har redan börjat uppleva folkvandringar av människor som desperat söker sig till platser där det fortfarande finns jord, vatten och möjligheter att finna mat och brännved. Förödelsen av den biologiska mångfalden i världen är ett säkerhetspolitiskt problem lika mycket som ett ekologiskt och ekonomiskt.”
Avslutningsvis dessa rader:
”Som ett rikt, fredligt och någorlunda upplyst land har Sverige stort ansvar för att bevara den biologiska mångfalden på hemmaplan och i övriga världen. Det är inte en fråga om vi har råd eller inte. Den enkla sanningen är att varken Sverige eller något annat land har råd att låta bli.”
Så långt Per Wramner. Ovanstående citat är hämtade ur en text som skrevs för snart 25 år sedan. Var det inte tillräckligt många som läste den? Just nu försöker vi skjuta fram våra förpliktelser till 2020. Eller 2030. Och vi tror fortfarande att om vi bara får igång konsumtionen här och i övriga Europa. Och framförallt i USA, då kommer allt att lösa sig. Bara vi får tillräckligt bra fart på ekonomin och stora högar med oräkneliga pengar då kommer varenda slokande blomma och varenda liten förgiftad göl att friskna till.
Herr talisman!
Jag tror inte det! Vi försöker fylla våra fattiga liv med mera pengar, mera prylar, mera onyttig mat, mera kemikalier, längre resor, snabbare bilar, mer och mer komplexa system för värme, kommunikation, vattenrening, större allt... listan kan göras hur lång som helst över hur vi bygger oss mer och mer fast i teknik som skall lösa de av tekniken uppkomna problemen. Om vi bara hittar ett tillräckligt bra batteri kan vi köra bil som om inget har hänt...
Herr talisman!
Jag tror inte det!
Kanske tycker du som läser att jag staplar dystopier på varandra. Ja, jag gör det. Men samtidigt försöker jag, med min lilla hjärna, förstå vad jag kan göra för att mildra detta skeende. Vad kan jag göra för att bättre hushålla med naturens resurser. Vad kan jag göra för att mina barnbarn skall lära och förstå att vi är en del av naturen? Att vi inte kan ställa oss vid sidan om den och lösa allt med mera pengar. Eller överlåta åt någon annan att ta ansvar.
Herr talisman!
Jag är beredd att ta min del av ansvaret för den biologiska mångfalden inom det lilla område av jordens yta som jag verkar på. Under mandatperoiden skall jag, och alla mina hjälpare, fortsätta att arbeta för att öka mångfalden i det 1000-åriga landskapet. Vi skall jobba hårt för att vårda arvet från alla som var här före oss och som lämnat över det i ett användbart skick. Här flyger fortfarande den smalsprötade bastardsvärmaren. Här finns fladdermöss, fåglar och dyngbaggar. Här finns gröngöling, mindre hackspett och trädgårdssångare. Här finns blommor som doftar och bin och humlor som surrar...
Herr talisman!
Att orden BIOLOGISK och MÅNGFALD finns med i regeringsförklaringen är BRA. Men det räcker inte med två ord på ett papper. Det behövs en jävla massa arbete för att det skall bli nåt av. Vi är ett rätt stort gäng här i Skog som räfsar löv, hugger buskar, fäller träd, slår med lie, sätter upp fågelholkar, efterbetar och i övrigt sköter ett par hektar av den svenska motsvarighet till regnskogen – slåtterängen.
Läser vidare i regeringsförklaringen och finner följande rader:
”...nästa år arrangeras det internationella klimattoppmöte som måste fatta vår generations avgörande beslut. Tiden för misslyckanden och ursäkter är sedan länge förbi. Världens länder måste sluta investera i det som förstör vår planet. Klimatförändringarna är ett globalt säkerhetshot. Det är tid för ansvar.”
Herr talisman – ärade ledamöter, världsmedborgare!
Tappa inte bort minnesanteckningen! Spika upp den på världens största anslagstavla, skriv det i eldskrift på himlavalvet och underordna allt annat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar