Möte med en klon?

Min vana trogen gick jag en kvällspromenad även denna afton. Brukar försöka att klämma minst en timmes promenad alla kvällar som jag inte är upptagen med annat. I kväll kom jag ut just i den sena skymningen.

När jag kom nedåt sjön bestämde jag mig för att gå över isen. Det blev lite ljusare än att fortsätta hela vägen genom skogen. På långt avstånd ute på isen ser jag några fåglar. Åtta mindre och två större. Åtta korpar och två havsörnar. Örnarna ser ut som två gubbar som sitter och pimpelfiskar. Lite hoptryckta. Hukande. Bilden är ju rätt otydlig. Tagen med normaloptik i halvmörker. Den är mera som ett bevis på att jag inte fabulerar om allt jag ser. Det är alltid lika roligt att se dessa stora fåglar som på senare tid blivit sjön trogna.

Idag tror jag att de provianterade i pimpelfiskarnas spår. Jag brukar alltid rekommendera de som fiskar att lämna kvar alla småfiskar på isen. De som är för små att ta hem. Dessa kvarlämnade fiskar bidrar på ett bra sätt till kringstyrkande vinterörnars mathållning.

Så du som vinterfiskar: Lämna fångsten på isen. Den kommer till god nytta.

När jag sedan närmar mig Haganäs badplats ser jag en figur som står där helt stilla. Är det nån som väntar på mig? Som sett mig ute på isen.

För den som just sett tv-serien ”Äkta människor” blir det en naturlig fråga att ställa: Vems klon är detta? Gubben i fråga verkar dock lite stel. Och är ganska svår att komma till tals med. Han verkar urladdad och programmeringen håller på att konvertera. Grundämnet som han är byggd av är synnerligen instabilt. Troligen kommer figuren inom kort att genomgå fullständig transformering. Jag ger upp alla tankar på konversation. Men skulpturen ger inte upp. Han kommunicerar på sitt personliga sätt. Han gör mig berörd. Han får mig att dra på munnen. Han får mig att reflektera. Ställa frågor. Att tänka. Han gör mig glad inuti. Och jag sänder en tanke till den eller de som skapat honom...
– Ni gav min kvällspromenad extra dimensioner... Tack för det!