Dagens promenadfynd är garanterat långt utöver det vanliga. En alldeles äkta Swarre! En Swarovski-kikare av den absolut finaste sorten. Säkert i en prisklass mellan 15.000 och 20.000 kronor!!!
När jag håller fyndet i handen och backar filmen
ser jag senariot spelas upp:
Jag är på väg till Långegrund en förmiddag i början av september för att skåda fågel. På väg ut ser jag, på avstånd, en annan skådare som varit tidigt ute och redan är på väg tillbaka till sin bil. Jag är nyfiken att se vem det är, så jag lyfter min kikare och spanar, men jag känner inte igen honom. Jag ser hur han kommer fram till bilen. Ställer ner ryggsäcken och lägger något på biltaket... sin kikare... Oj, tänker jag det här kan gå riktigt fel!!! Jag får höjd puls, för jag tänker på hur illa det kan gå om han inte genast plockar ner kikaren. Men han gör inte det! Ställer bara in ryggsäcken, kränger av sig jackan och sätter sig i bilen.
– Men för helvitte!!! Jag försöker signalera... genom att busvissla, vifta med armarna, ”skicka nödraketer”... men det är för sent! För sent, för sent... shit...
Mannen startar bilen, svänger ut på stora vägen. Med ett ryck kör han iväg. Accelererar snabbt... Bilen kränger till litegrann... och kikaren faller från biltaket, ner på vägen... Bilen försvinner! O himmel, tänker jag! Vilken olycka. Ställer ifrån mig mina prylar och halvspringer för att hinna rädda kikaren. När jag har mindre än hundra meter kvar kommer en fullastad timmerbil med släp... Med ett dån passerar den där jag står... Jag vinkar med armarna återigen i ett tafatt försök att hejda katastrofen... men försent... Chauffören växlar ner, pumpar hårt på gasen i det lilla motlutet, turbon vrålar och ur det stora molnet av damm och dieselrök hörs en smäll som ett gevärsskott... PANG! Jag ser hur tingesten på vägen studsar upp... för att sedan landa igen och bli överkörd av samtliga hjulen både på lastbilen och släpet... BONKA-BONKA-BONKA-BONKA-BONKA!!!
Kikarens ögon flyger ut! Linserna blixtar till i solskenet när de pulveriseras... nitrogengasfyllningen går till himlen som när själen lämnar kroppen hos en död...
...kikarkroppen ekar av tomhet... bara ett skelettet återstår... när jag kommer fram försöker den att berätta om allt den sett och upplevt under sin tid som fulländat upplevelseinstrument... men den förmår inte forma några tydliga bilder... det hörs bara en tunn suck när de sista resterna av virvelvinden från timmerbilen passerar genom de tomma hylsorna...
– – – – –
Nu vilar återstoden av Swarren här hos mig. Tillfälligt! Om ägaren känner igen sin kamrat och vill ordna ett värdigt och högtidligt avsked, så välkommen... Återfås mot beskrivning...
Sicket öde...
SvaraRadera