(Ett klick på bilden gör den större).
Vi gick i samma klass i skolan i Gällstad. I sjuan och åttan. Vi var elever från gamla Åsundens kommun och klassen bestod av elever från Gällstad, Grönahög, Marbäck, Vegby och Tvärred. Åren var 1967 och 1968. Alla som gick i denna klass var vi som, av olika anledningar, inte gick vidare till realskolan. Kanske var vi de svarta fåren... men främst eftersom Ulricehamns kommun var en av de sista kommuerna i Sverige att genomföra den obligatoriska grundskolan. Så blev detta vårt ”öde”. Vi hamnade i skarven. Sju år i folkskola och ett extra åttonde ”nådeår” med lite av det som grundskolan tänktes innehålla... maskinskrivning, mera hemkunskap, utökad samhällskunskap, plus pryo, som det hette på den tiden.
Under åren från det vi slutade 1968 har vi haft tre återträffar. Den senaste 1994 – för tjugo år sedan. I kväll var det dags för den fjärde. På väg till Limmared och Glasets Hus korsades mina tankar av tvekan... Varför åker jag på detta? Vad skall det bli? Många av de som var bjudna hade redan på ett tidigt stadium lämnat signaler om att de absolut inte tänkte komma. Andra hade förhinder. Hälften blev kvar.
Min övertygelse var dock att de som tänkt komma också förväntade sig att fler tänkt samma sak. Med andra ord de ville att vi skulle ses. Och viktigast: Vi har något gemensamt.
Det blev en fanstastisk kväll! En underbar blandning av humor och allvar. Så mycket värme... mänsklig... men också fysisk, då vi fick njuta av Josefs glasblåsarshow under det inledande fikat... Glasets Hus i Limmared är en unik mötesplats. Det som finns att se och njuta av bildar en fin ingång till möten i gemenskapens tecken.
Tack, alla, för en riktigt go' kväll!
_ _ _ _ _ _ _
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar