Stormfälld kakelugnsved

Så när som på ett dygn är det nu en månad sedan stormen Simone drog in över oss. I sin framfart  över Jönsalyckan (torpställe i skogen) fällde den ett par höga björkar. (Se inlägg från i måndags).

Idag har jag ägnat dagens mest ljusa stunder åt att upparbeta vindfällena till ved. Tre lass med hjulingen har det blivit.

När man, som jag, har förmånen att vistas utomhus om dagarna blir det också lite jobb-bonus med iakttagelser i naturen.

Mitt i en pissepaus upptäcker jag allt det vackra omkring mig. Det plötsliga omslaget till milt väder har förvandlat rimfrost till miljoner små vattenpärlor. Det disiga och fuktiga skänker lyskraft åt alla de gröna nyanserna.

Och där mitt i diset får jag en rejäl och oväntad släng av julstämning… det är ju ”julpynt” överallt!!! Lingonris, granrisgrenar, vit lav och vackert dekorerad björnmossa! När jag står där och drömmer om glögg, pepparkakor och levande ljus får jag en, som jag tycker, bra idé… (för övrigt dagens enda).

Jag bestämmer att denna, slitsamt upparbetade, bjökved endast får eldas i kakelugnarna. Den är helt enkelt ämnad, förutom att sprida värme, också att skapa stämning. 

Detta infall känns bra. Jag känner mig nöjd med det och därför lägger jag extra omsorg på att finklyva mer än om den skulle eldas i pannan.

För att riktigt betona att denna veden är speciell och för att den skall kännas mera exklusiv och mera värdefull har jag gett den epitetet ”stormfälld”. Lite i stil med andra liknande äkthetstillägg som Riskrökt korv från Prinseryd, Svartgräddat knackbröd från Engenhärda eller Svårfångad torsk från Ishavet.

Alltså: Stormfälld kakelugnsved från Jönsalyckan. Med undertexten: Stämningsskapande. Endast för kakelugn.