Konsumtionsparadisets straffarbete

Varje gång jag besöker återvinningsstationen känner jag nå'n slags förnedring. Det känns som ett straff som skall avtjänas. Ett straff för att jag har konsumerat en alltför stor mängd förpackningskrävande varor av allehanda slag. Jag har ofta också en känsla av att det är meningslöst med det här sorterandet. Med andra ord: Jag är skeptisk till det. Blir det plus (+) i slutändan?
Detta tvivel till trots utför jag pliktskyldigt de sopritualer jag blivit lärd.
Hemma i min källare har jag ett välfungerande sorteringssystem. Välfungerande, i detta sammanhang, betyder följande: I städskåpet finns ett sopnedkast där jag skickar ner alla förpackningar utom glas. (Glasburkar och -flaskor bär jag ner efterhand i en liten hink). Allt som jag kastar ner i sopnedkastet landar i en stor korg. När den är fylld går jag igenom innehållet och sorterar det i rymliga behållare. Plast för sig, plåt för sig, pant för sig och kartong för sig... etc, etc.
Efter en tid när behållarna är fyllda är det (logiskt nog) dags att tömma. Då plötsligt känner jag att jag dragits in i ett alldeles för stort, tidskrävande och intimt umgänge med mina förpackningar.
Minst en sex–sju gånger träffas vi. Ofta mer. Första gången är när jag plockar varan från hyllan i affären. Ner i min kasse. Bära den hem. Därefter några gånger under tiden som innehållet förbrukas. När förpackningen är tom skall den göras ren och torka. Sedan ner i sopnedkastet. Där nere träffas vi igen för att sortera. Hej saftflaska! När det sedan är dags för tömning blir det ett nytt återseende. Lastas i bilen och företa en kortare resa.
– Hej, hej Kesoburk, nu är vi på utflykt. Hoppas att du mår bra?
Det som bland annat stör mig är att jag inte kan tömma mina välsorterade behållare rakt ner i containern utan återigen måste plocka varje förpackning en och en. Alltför ofta resulterar detta kastande i blödande knogar, eller någon annan blessyr. Det slår nästan aldrig fel. Även om jag för det mesta ser till att ha handskar på.
Jag undrar också varför inte förpackningsindustrin har ännu högre krav på sig att förtydliga vad som är vad och var det som är vad skall återvinnas. Hur svårt vore det med ett märkningssystem med TYDLIGA symboler på ALLA förpackningar som skall återvinnas i förpackningsinsamlingen. Motsvarande symbol på behållaren för återvinning... då skulle man slippa alla bilder på vad som får slängas och vad som inte får slängas och var det skall slängas och hur det skall slängas... och när det skall slängas... om det skall slängas...