Kompanjoner i Simonsland

Idag novemberlunch i Borås med Emeritus-gänget. The Company Restaurant i Simonsland var målet för målet. Den nya restaurangen har tilldragit sig mycket uppmärksamhet. Inte minst i lokalpressen har den fått en god portion textreklam. Framförallt miljön har blivit en snackis och den är verkligen speciell. En god lunch är ju till stor del beroende av miljön. Även sällskapet kring bordet bidrar i hög grad till trivseln. Idag, på the Company, har jag upplevt plusvärden av bådadera.
Den stora restaurangen är terrasserad och uppbyggd liksom i små avdelningar. Olika möblemang gör att den stora lokalen inte alls känns stor när man väl slagit sig ner. Av de olika möbelgrupperna blir det som små rum utan synliga gränser. Vardagsrum. Lunchrum. Fikarum. Sällskapshörn. Man väljer efter hur många man är. Hur avskilt man vill sitta. Och hur traditionellt sittandet skall vara. Idag valde vi fönsterbord. När det senare var dags för kaffe, kunde vi flytta över till en soffgrupp strax intill. Här finns mängder av möjligheter att variera sin lunchmiljö. En spännande upplevelse som gav mersmak.
Jag käkade cajunstekt kycklingfilé med rostade rotfrukter och krämig pepparsås. Vad gällde maten så var såsen bäst. Kycklingfilén var torr och de rostade rotfrukterna var mjuka och sladdriga... kändes inte så väldigt rostade... Så betyget på maten blev inte så högt i denna fashion-miljö. Jag hade gjort den bättre själv. Men miljön kan jag inte matcha så därför får the Company en chans till.
Efter mat och kaffe och massa prat knallade vi runt och kikade lite på Simonsland-lokalerna. Textilhögskolan bor här. Och textilmuséet är på väg in. Även här passar ordet ”spännande” bra in. Verkligen ett skönt ställe. Även om det är mest betong, stål och glas känns det varmt och välkomnande på nåt sätt. Det finns små oaser av avskildhet. Genomsikt och höjd gör att rum och rymd växer... inne flyter ihop med ute och den högst påtagliga närheten till Viskan skapar harmoni...  vattnets spegel reflekterar himlens ljus och det mjukt pulserande flödet tar fantasin med sig på färden... Tänk va’ många som stått här och tittat ner i Viskans vatten... låtit drömmarna följa med i virvlarna... iklädd den mest knallröda av alla galadressar...