Mellan vindarna

På förmiddagen var vindriktningen sydlig. Om det alls blåste nånting? På eftermiddagen rak nordlig. Molntäcket kompakt. Hela nejden färglös. Mitt emellan vindarna sjösatte jag min kajak vid Haganäs. Redan när jag stötte ut från land kändes en oro i luften. Små kårar löpte kors och tvärs över vattnet. Likt virvlar. Det var som om det pågick en diskussion om vem som skulle ta herraväldet. Så blev det stilla en kort stund. Precis som om både syd och nord höll andan. Strax tilltog vinden, vattnet krusades och en påtaglig kyla bredde ut sig. Nu kom vinden från norr.
Ovanligt mycket fågel var i rörelse i alla delar av sjön. Några knipflockar svirrade fram och åter över vattnet. En stor flock storskrakar, kanske ett femtiotal, stördes ur sin vila när jag närmade mig. Likaså alla skarvarna som fattat posto på det blottlagda revet strax väster om Husö. Några sångsvanar drog sig också undan den annalkande paddlaren. Ute vid Långegrund har vattnet tagit tillbaka en del av grundet. Men det är svårt att paddla i dess närhet. Paddeln stöter i bottnen hela tiden. I min kikare ser jag en kärrsnäppa som dröjt sig kvar trots att det är nära vinter.
Med den nordliga vinden kommer flera flockar med grågäss. Skränande och kacklande kommer den ena fylkingen efter den andra. Minst ett hundratal räknar jag. De får bra skjuts i medvinden när de drar över sjön och försvinner söderut.
Jag omges av regntunga skyar. Dimmolnen lägger en kall, fuktig hinna över mig och kajaken. Landskapet krymper när den grå ridån dras för. Det är färglöst... men  vackert... trots att jag börjar frysa lite smått dröjer jag mig kvar... det öppnar sig gläntor i molntäcket och det blir ett spännande ljus... Blå nyanser väcks ur allt det grå...