Gästarbetaren i röjartagen

Övre bilden: Gästarbetaren Bengt i röjartagen.

Nedre bilden: Hemmansägaren Sune poserar på väg till lövkomposten med ett lass.

Lövkomposten växer

Idag har jag röjt klart i Ekebacken. Många kärror med löv blir det och komposten breder ut sig. Men det finns gott om plats. Här kommer det på sikt att bli mycket fin lövmylla att jordförbättra med i odlingarna.

Surt löv och rutten ved

I denna veckans första hälft tjuvstartade jag med årets lövröjning. I ett parti utmed brukningsvägen mot Linnekullen var sommarens gräs- och örtväxt så svag att jag inte såg anledning att lägga energi på att slå med lien. Istället körde jag med röjklingan på senhösten just som den första frosten kom. Röjklingan passade bra här därför att det finns en del uppslag av ek som tog tillfället i akt att växa till sig under sensommaren.
Idag kom också skottkärran väl till pass. Det blöta lövet, vinterståndare av främst ängsvädd och späda ekkvistar packades stadigt i kärran. Att köra genomsurt löv gick alldeles utmärkt. Dessutom är det nedförslut till min, nu mera smått gigantiska, lövkompost. Bara att styra och tippa.
Framåt fredag morgon drog det ihop sig till oväder. Uppemot tjugo sekundmeter i vindbyarna ställde till med en del oreda. Det redan murkna staketet utmed västra tomtgränsen hade fått nog. Det lade sig till största delen platt för vinden någon gång under morgontimmarna. Störarna i marken hade ruttnat. Tio år höll det, men nu var det slut.
Nu har jag sågat sönder hela konstruktionen och kört till skogs med alltsammans. Där får naturen ta hand om återstoden i en snabbt arrangerad dödvedsdepå.
Förutom att staketet gick om kull fälldes också en fullvuxen gran uppe i skogsbrynet. Detta lär bli en del av nästa veckas beting. Jag gör ved av hela stammen om jag väl får fram den till klyven.
En gammal björk genomgick också en rejäl frisering när vindarna ven. Den delade sig i en klyka några meter upp. Björken, en riktigt gammal kämpe, visade sig angripen av sprängticka och samtidigt också väldigt rötskadad.
Under förmiddagen hörde jag flera gånger gröngölingen klämta bortifrån brynet. Den verkade upprörd. Jag fick mina misstankar om att den sönderblåsta björken varit häckningsplats för gölingen.
När jag kom närmare den fallna stammen och slutligen satte sågen i den besannades mina farhågor. Det oansenliga bohålet dolde en väldigt djup hålighet. Och längst ner där i hålet en bobale som varit påbyggd under många, många år. En bobale som efterhand förvandlats till ett par decimeter kompostjord. Sannolikt har björken varit hem för gröngölingar i flera generationer.
Denna björk är en av de sista gammelbjörkarna som stått på rad utmed brukningsvägen som löper genom gården. Vid samma tid förra året fälldes två stycken helt nära ladugården. I april året innan fälldes en nära gränsen åt öster. Alla mer eller mindre angripna av röta. Jag har väl sörjt för att släppa fram ersättare men det lär dröja ett par hundra år innan de når upp till samma kaliber som de som ”lämnat in”.


Relaterade länkar:
https://sunebroman.blogspot.com/2023/02/murkna-bjorkar-pa-fall.html
https://sunebroman.blogspot.com/2022/04/ekvilibristisk-tradfallare.html

Med hjälp av mina vänner

När Lasse och Christer var femton respektive sexton år… var jag arton. Det hände emellanåt att vi åkte omkring i min nyförvärvade folka-bubbla. Året var 1972. Det var framför allt exkursionerna under Fältbiolog-tiden som knöt oss samman. Och den knuten har suttit hårt sedan dess. Vi byggde vår relation med studiecirklar, botaniska utflykter, fågelskådande, ugglekvällar och miljöaktioner. Vi hade också flera år i fotoklubben tillsammans.
Femtio år av vänskap… och nu är vi pensionärer alla tre!
För min egen del har jag kommit till en punkt där jag, i allt högre grad, behöver hjälp för att klara skötseln av ängarna. Vissa moment tendrar att suga musten ur kroppen. Och framförallt dra ut på tiden. Det går inte längre att köra ensam med räfsan i sju timmar om dagen dag efter dag. Motivationen är i stort sett den samma som tidigare. Jag älskar verkligen jobbet med lövet. Men återhämtning kräver, med stigande ålder, mer och mer tid.
I detta läget är det helt oundgängligt och oerhört värdefullt att få hjälp.
Idag har vi delat en dags arbete och gemenskap här i Skog. I Björkebackens nordvästra hörn. Den här dagen skänkte fina möjligheter att njuta av naturen, lyssna till hackspettens trummande… och få ett välgörande fyspass.
Just den här delen av ängen är nog den mest lövrika av totala ängsarealen. Den lilla ängsbiten, med sina cirka 1400 kvadratmeter, är omgiven av många träd. Delvis utanför min egen gräns. När det är lövfällning och vinden ligger på från väst, vilket det ju ofta gör, landar mycket av grannfastighetens löv ”hos mig”.
Vi lastade ”lådan” på fyrhjulingssläpet och jag körde till lövkomposten tio gånger. Avrundat mättes den totala volymen till cirka åtta kubikmeter löv! Främst från ek, lind, asp, hassel och bok. Ett litet men värdefullt steg i skötselåret!

– – –

Lennon/McCartney, 1967/Joe Cocker, 1969:
Try With A Little Help From My Friends!
I’m gonna keep on tryin’ yeah
I’m gonna make it with my friends!

Dagens arbetsplats

 

Röjning är ett ständigt återkommande moment i ängsskötselbruket. Just nu har jag flera pågående projekt i den genren. I Intagskullen har jag gjort en hel del timmar och där finns ännu mera att göra.
För en tid sedan påbörjade jag arbete i Bredåkers öja. Både i Intagskullen och i öjan handlar det mest om buskröj.
Idag har jag varit i nordvästra hörnet av ”inmarken”. Denna del är ett område som jag knappt ägnat någon tid alls genom åren. Det är ganska snårigt och skräpigt parti mellan brukningsvägen och bäcken som jag nu ska börja städa upp.
Just här nere vid Madåkers västra spets har jag sedan flera år ”dumpat” det mesta av lövet från fagningarna i ängarna. Det har med tiden blivit en smått imponerande lövkompost. En kompost som  jag hoppas på sikt kommer att bidra till jordförbättring i mina odlingar. Huvudskälen till att jag gett mig in för att hugga här är två. Det ena är att det finns röjningsved i bra och lättarbetade dimensioner att hämta. Det andra är att jag vill förbättra och utöka ytan för lövkomposten.
Med tillräckligt stor yta tänker jag mig att kunna dela upp lövdeponin i två delar – år ett och år två. Det betyder att jag kan tippa löv i den ena delen det ena året. Och samma år hämta lövkompost i den andra. Vilket försvårats när allt ligger i en stor hög.
Det har varit ett fantastiskt arbetsväder idag. Runt noll grader.  Mestadels blå himmel. Lite sol har också nått ner till mig även om det mesta av dagens arbetsfält legat i trädskugga.

Färdigröjt

Årets röjning är i huvudsak avslutad! Och resultatet är verkligen superfint! Jag är sååå nöjd! Det känns helt fantastiskt… att det även detta, nådens år 2020 har gått att genomföra projektet.
Att allt gått i lås är tack vare värdefull hjälp och support vid strategiskt rätta tidpunkter. Med strategiskt rätta tidpunkter menas tillfällen då vädret varit gynnsamt och att det för mig funnits tid för några timmars välbehövlig vila mellan passen.
Hjälpetimmarna har varit cirka 50. Totalt omfattar arealen cirka 1,4 hektar. Det vill säga 14.000 kvadratmeter. Det har tagit cirka 110 mantimmar för hela jobbet. Det betyder i sin tur drygt 127 kvadratmeter räfsad ängsmark per timme. Då ingår ställtid, lastning, körning till kompost och eldning. I år har merparten av löv och mossa körts till den numera smått gigantiska lövkomposten. Vid en grov uppskattnig av årets volym komposterat löv landar jag på cirka 30 kubikmeter. Endast i Sorgedalen, som omfattar 0,5 hekar, har allt lövet eldats. Där har också i samband med löveldning gjorts en del mossbränning.
Nu vilar ängarna under vårsolen. I väntan på stilla vårregn och värme. De första örterna har redan slagit ut… blåsippa, gulsippa, vårlök, vitsippa, kabbleka… gullvivor är på gång och i skyddade lägen blommar just nu lundstarr och knippfryle… hägg och hassel har svullna knoppar… men hålls lite tillbaka av kyliga nätter.
Det känns bra att våren smyger sig på!

Gästarbetare i Skog

Igår morse landade Bengt från Skene med sitt rymdskepp på gården i Skog.
Som gästarbetare har han hjälpt till att röja löv i ängarna. Igår röjde vi Ekebacken. Idag har vi röjt utmed brukningsvägen mot Linnekullen.
Det har blivit cirka sex timmar varje dag vilket betyder 24 mantimmar totalt under de två dagarna.
Allt lövet har vi lastat och kört till den stora lövkomposten. Uppskattningsvis samlade vi ihop tolv kubikmeter löv.
Det kommer på sikt att bli gott om fin lövmylla till jordförbättring i kökslandet!
Det känns fantastiskt att ha fått hjälp dessa dagar. Det blir mer gjort på kortare tid än när man går själv. På nåt sätt lugnare men ändå mera effektivt. Sällskap gör att man orkar mer. I alla fall vad gäller mig själv. Man småpratar lite mellan varven. Stannar upp och lyssnar till någon fågel. Fikar tillsammans. Njuter av naturen i och vårluften. Hämtar ny kraft i de små pauserna.
– Tack Bengt, för två finfina dagar i Skog!

Relaterade länkar:
https://sunebroman.blogspot.com/2018/04/lovkompost.html
https://sunebroman.blogspot.com/2017/09/hacken-full.html
https://sunebroman.blogspot.com/2019/04/lasta-och-lossa.html

Lövkompost

Efter en sur och efterhängsen influensaliknande förkylning har livet nu sakta börjat återvända. Denna veckan har jag börjat med fagningen av ängarna. Har startat i lugn takt med backarna kring huset. Nu har jag också invigt min lövhäck. En påbyggnad på fyrhjulssläpet som ökat lastvolymen rejält. Betydligt mindre körande och därmed också mera effektivt. I vår har jag tänkt att begränsa eldningen och istället lägga det mesta lövet i den stora lövkomposten. Det innebär att jag kan räfsa även när det är lite fuktigt ute. Det för också det goda med sig att jag inte stör omkringboende med utbredda dimmor av lövrök. Kommer dock utföra en del mossbränning på vissa delar av arealen. Så en vår helt utan lövrök blir det inte. Till tröst för de som gillar den bouqueten...

Mera om mossbränning:
http://sunebroman.blogspot.se/2018/02/mossbranning-och-vintertrim.html

Mera om lastkapacitet:
http://sunebroman.blogspot.se/2017/09/hacken-full.html

Lövkompost

Igår räfsade jag fem timmar. Idag blev det sju. Därmed är också den första etappen av åtta avklarad. Det som blev årets första etapp är den slåtterängsremsa som löper längs gårdens framfartsväg från Lillstugan och nästan ända ner till bäcken vid Linnekullen. Arealen är cirka 250 meter lång och 6–8 meter bred. Alltså cirka 1700 kvadratmeter. Eller 0,17 hektar om man så vill. Igår eldade jag allt löv. Idag har jag fraktat bort lövet och lagt det i kompost. Främst väljer jag att köra till kompost när jag räfsat ytor där jag vill undvika att skapa brandfläckar. Det kan också vara praktiskt att kunna räfsa även när det är lite fukt i marken. Då är också kompostering det givna valet. Men totalt sett blir det mest eldning av lövet. Och då på platser där det lämpar sig och där brandfläckar faktiskt till och med är önskvärda. I brandfläcken och zonen närmast den skapas förutsättningar för viss flora. Växter som just gynnas av att man eldar. Det bästa exemplet som jag har här i mina ängar är kransrams. Den växter nästan uteslutande i eller i närheten av ställen där det år efter år eldats löv. Det finns också goda möjligheter att bekämpa mossa med hjälp av lövbränning. Det är en metod som jag testat i liten skala med gott resultat. Det torde blir mer av den sortens lövbränning. Jag skall försöka att återkomma till det framöver när jag har en lämplig yta att visa på.

Nära bäcken

Near the humble stream

Det finns fortfarande en hel del löv att ta hand om i ängarna. Nu har jag räfsat och eldat på all ledig tid i över en vecka. Några dagar till för att nå toppresultat. Få se om jag orkar ända fram...

I kväll har jag hållit mej runt moahûla och ve bäcken. Det blev ett par högar att tända. Och tre fulla släpkärror att köra bort till lövkomposten...
Vitsipporna blir snabbt fler och fler. Den första kabblekan har slagit ut och björkens knoppar har börjat brista. I kväll var det lite svalt och i den lätt fuktade luften kristalliserade rödhakarnas drillar in i skymningen.
Röken från mina eldar skiktades i den stilla kvällen. Det blev som ett lock över hela dalen. Än har ingen klagat...