Med hjälp av mina vänner

När Lasse och Christer var femton respektive sexton år… var jag arton. Det hände emellanåt att vi åkte omkring i min nyförvärvade folka-bubbla. Året var 1972. Det var framför allt exkursionerna under Fältbiolog-tiden som knöt oss samman. Och den knuten har suttit hårt sedan dess. Vi byggde vår relation med studiecirklar, botaniska utflykter, fågelskådande, ugglekvällar och miljöaktioner. Vi hade också flera år i fotoklubben tillsammans.
Femtio år av vänskap… och nu är vi pensionärer alla tre!
För min egen del har jag kommit till en punkt där jag, i allt högre grad, behöver hjälp för att klara skötseln av ängarna. Vissa moment tendrar att suga musten ur kroppen. Och framförallt dra ut på tiden. Det går inte längre att köra ensam med räfsan i sju timmar om dagen dag efter dag. Motivationen är i stort sett den samma som tidigare. Jag älskar verkligen jobbet med lövet. Men återhämtning kräver, med stigande ålder, mer och mer tid.
I detta läget är det helt oundgängligt och oerhört värdefullt att få hjälp.
Idag har vi delat en dags arbete och gemenskap här i Skog. I Björkebackens nordvästra hörn. Den här dagen skänkte fina möjligheter att njuta av naturen, lyssna till hackspettens trummande… och få ett välgörande fyspass.
Just den här delen av ängen är nog den mest lövrika av totala ängsarealen. Den lilla ängsbiten, med sina cirka 1400 kvadratmeter, är omgiven av många träd. Delvis utanför min egen gräns. När det är lövfällning och vinden ligger på från väst, vilket det ju ofta gör, landar mycket av grannfastighetens löv ”hos mig”.
Vi lastade ”lådan” på fyrhjulingssläpet och jag körde till lövkomposten tio gånger. Avrundat mättes den totala volymen till cirka åtta kubikmeter löv! Främst från ek, lind, asp, hassel och bok. Ett litet men värdefullt steg i skötselåret!

– – –

Lennon/McCartney, 1967/Joe Cocker, 1969:
Try With A Little Help From My Friends!
I’m gonna keep on tryin’ yeah
I’m gonna make it with my friends!