Kyla och värme

Huset som jag lever i är byggt 1955. Då för tiden utrustades det med centralvärme genom vedpanna i gjutjärn, rinnande kallt och varmt vatten, avlopp och dessutom kylskåp. De som lät bygga huset var min mor och far. De hade båda levt hela sina liv utan dessa tre nymodigheter. För deras del gällde vedspis i köket och kaminer i rummen. I bästa fall kakelugnar. Vatten hämtades i hinkar i brunn ute på gården. I min mors fall var det att bära vatten från brunnen uppför ett rejält motlut. I köket stod en hink med vatten. En hink med ”skulor”. Skulhinken var den tidens ”avlopp” och fick bäras ut när hinken var full. En del av skulorna förtärdes av hushållsgrisen.

Kylskåp fanns inte. Man fick lita till jordkällaren och saltbaljan. Och under kallare årstid fungerade en skänk ute i kvisten som närbelägen förvaring av kylvaror. Kvisten var ett ouppvärmt vindfång vid ytterdörren.
Toaletten utgjordes av ett torrdass. För att uträtta sina behov fick man företa sig en liten promenad från boningshuset till avträdet. I min mors hem var det väldigt primitivt ordnat. Längst in i vagnsskjulet var ett litet bås uppspikat. I båset satt en stång på snedden. Stången utgjorde alltså ”toasitsen”. Det som lämnades efter besöket gjorde sällskap med ladugårdsdyngan och blev gödsel på åkern.

Toaletten i stugan från 1955 placerades i källaren. Nära till avlopp som då för tiden var en slaskbrunn alldeles nedanför huset. Slaskbrunnen öste min far med hink och hällde ut direkt i potatislandet.
Det var mycket som var annorlunda för inte alltför länge sedan. Numera tar kommunen hand om skiten mot en viss avgift.

Det jag egentligen hade tänkt berätta var om kylskåpet. Denna revolutionerande tingest som satt inbyggd i köksinredet från Länghemssnickerier. Skåpet kom från en firma som hette Håkanssons och liknade mest ett litet kassaskåp. Gediget byggt. Modellen hette Everest och och kylan genererades via ett kompressoraggregat med ammoniakgas.

En väsentlig skillnad på hur min mor och far fram tills de flyttade in i den nybyggda villan var också det elektriska. Visst hade de upplevt elektriskt ljus i sina hem men det kom till ganska sent. Jag tror det var någon gång mellan 1935 och 1940. Med det elektriska följde också, precis som nu, en viss avgift. Något som faktiskt kunde bli ganska kännbart ju mer lampor och apparater som adderades i hemmet.

Detta faktum fick till följd att en, genom fattig uppväxt, nedärvd sparsamhet kom väl till pass. Så när temperaturen sjönk i matkällaren stängdes kylskåpet av.

Det var väsentliga markörer som jag upplevde med detta skåp när sommar blev till höst. Och vinter slog om till vår.

När jag kom hem från skolan någon dag framåt senhösten upplyste min mor följande:
”Nu har vi stängt av skôpet”! Det betydde alltså att kylskåpet var avstängt och att kylvarorna nu förvarades i källaren. Om våren kom så åter den viktiga händelsen: ”Nu har vi satt igång skôpet”! Vilket betydde att temperaturen i matkällaren inte längre kunde garantera mjölkens fräschör.

Denna vinter har jag gjort praktik av denna gamla ”nedärvda” kunskap. I mitten av december stängde jag av ”skôpet”. Naturligtvis delvis beroende på de hotande höga elpriserna. Men också för att känna var mina egna gränser gick. Det har gått alldeles utmärkt att ha alla kylvaror i matkällaren. Där förvaras både det som kräver kyla men också det som nöjer sig med svalt. Hela mitt årsbehov av potatis till exempel förvaras där. Och mycket annat som bidrar till mitt ”prepperförråd”.

Sedan ett par dagar har jag märkt att temperaturen ökat några tiondels grader. Med tanke på den värmebölja som just nu förestår har jag funnit det för gott att avsluta kylförvaring i källaren med denna logiska påföljd:
– ”IDAG HAR JAG SATT IGÅNG SKÔPET”!

Fyra månader utan kylskåp inga problem!

Förutom denna tydliga markör med övergång från den kalla årstiden till den mera tempererade har jag ägnat en del av dagen att skola om mina tomatplantor. Tomatfröna såddes den 23 mars och har hittills stått på fönsterbrädan i ”salongen”. Vartenda frö har grott och plantorna har kommit fint. Nu har jag alltså skolat om dom och nu blir drivplatsen vindsrummet mot söder i gamla Skog.

Dagens sol och värme blev nästan en chock. Kändes som att sommaren kommit på gästspel. Och mer verkar vara på gång… Vitsipporna ploppar upp lite här och var… och de gula liljorna presenterar ett försenat påskfyrverkeri!!!