Det har gått flera år sedan det gick kossor uppe i Intagskullen. Jag tror senast det var 2018. Från 2021 och fram till och med förra året var det islänningar som skötte skogsbetet. Nu finns inga hästar i grannskapet att låna in.
Lösningen blev att skicka upp kossorna från äng och ängsvallar till skogsbrynet. Det återstår inte mycket av gräsväxt mer än några strån här och var. Men stubbskotten av lind från tidigare gallring betas med stor förtjusning och blandas med det lilla gräs som står att finna. Ett par dagar till skall de få gå på denna magra kost. Sedan väntar en dryg veckas bete på ”håv” innan årets betessäsong här i Skog avslutas.
Kommentar
Håv: Sensommarens återväxt på slagna gräs och klöverytor.
Väldigt begärligt för kor som förr i tiden var hänvisade till skogsbete hela sommaren.
Relaterade länkar:
https://sunebroman.blogspot.com/2021/09/mote-i-intagskullen.html
https://sunebroman.blogspot.com/2024/05/hastar-och-hastfibbla.html
https://sunebroman.blogspot.com/2025/07/ylva-och-islanningarna.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar