Kurragömma

Katten Simba har varit här några veckor nu på sommarkollo. Efterhand gör han sig mer och mer hemmastadd. Tänker att han till och med glömt bort sin riktiga adress i det urbana Huskvarna. Ifrån att vara en stadskatt har han mer och mer erövrat sitt biologiska ursprung som nattlig jägare. Jagar på natten och sover på dagen. Sedan han kom hit har han utvecklat sitt jagande att omfatta allehanda byten. En gråsparv, två grönsiskor, en ung koltrast, ett dussin näbbmöss, ett par jättelika nattfjärilar modell svärmare med bakkroppar stora som prinskorvar. De senaste tre nätterna har det handlat om skogsmöss. Jag tror att han hittat mössens hem. Och därifrån har han rövat alla de unga och godtrogna barnen och förvandlat dem till sina leksaker i en kurragömmalek. I morse hade en mus gömt sig under soffan i köket. Simba vankade av och an och vaktade varje kryphål. Viss om att musen skulle gå att infånga igen. Men rätt som det var verkade musen ändå sluppit undan. Simba tröttnade och gick ut på trappan. La sig i solen och lapade lojt. Eftersom jag helst inte vill ha möss som kutar okontrollerat inne i mina rum gav jag mig själv in i jakten på den försvunna skogsmusen. Efter att ha krupit på golvet och kikat kunde jag konstatera att de enda råttorna som fanns under min soffa var dammråttor. Därpå avbröt jag sökandet. När jag rätade på ryggen och tittade upp fick jag syn på den lilla krabaten. Den hade funnit sin räddning genom att klättra upp på myggnätet som jag ställt bakom soffan. Nätets maskor hade fungerat som klättervägg. Nu satt musen fastklamrad längst upp på nätbågen i höjd med fönsterbrädan. Med öronen lagda bakåt och ögonen halvt slutna. Skakande av dödsångest... Hela den lilla kroppen ropade på hjälp men den vågade inte skrika så det hördes. Så blev den då undsatt en hårsmån från döden. Jag puttade ner den i ett högt dricksglas och släppte den i ett stenröse utanför. Utan ett pip försvann den in i ett svart hål. Det dröjer nog innan den musen leker kurragömma igen...