Förkortat lidande

I går förmiddag vid kvart i nio for jag till Ulricehamn. Jag hade tid hos naparapaten för att justera min smärtande nacke. På väg upp för Lycke lider ser jag något mystiskt avteckna sig som silhuett mot den klarblå himlen. Jag saktar ner farten och fäster blicken på det som hänger i kabeln över vägen. Jag blir omkörd av en bil och i detsamma som den omkörande passerar under det hägnade föremålet fladdra det till. Det är en fågel! Det är en morkulla! Som hänger i kabeln. Och den är levande! Det hela känns både bisarrt och brutalt. Jag stannar bilen och kliver ur. Har lite svårt att se hur det hela hänger ihop... men efter en kort stunds överläggning med mitt något konfunderade inre konstaterar jag att morkullan har fastnat med undernäbben mellan kablarna. Det är tre kablar som är tvinnade och mellan två av dem har näbben kilats fast. Hur märkligt kan detta låta? Ja, förklaringen är väl troligen så att fåglen dragit lågt över skogen i gryningen. Flugit längs med kabeln och kommit så nära att näbben hakat i och fastnat.
Där står jag under den hängande fågeln. Jag ser dess dödsångest lysa ur det blanka ögat. Blicken skriker på hjälp. Det riktigt blixtrar i ögat. Jag känner mig maktlös. Handfallen. Och med en tid att passa. Sätter mig i bilen. Åker därifrån. Tröstar mig med att det inte kan dröja länge innan döden infinner sig och befriar morkullan från sina plågor.
Bilden av fågeln finns där på näthinnan hela tiden. I bilen på resan mot stan. På britsen hos naprapaten. På väg hem. Jag tänker att nu borde fågellivet slocknat. Jag hoppas det.
När jag kommer över krönet vid Lycke ser jag på avstånd en traktor, en bil och tre gubbar under elkabeln. Och morkullan är borta.
Lennart, Göran och Per-Ola, tre barmhärtiga samariter, hade med gemensamma insatser förkortat morkullans lidande.
Per-Ola hade gått en runda med hunden och upptäckt katastrofen. Djurvän som han är stod han inte ut med att se på när morkullan plågades. Han tillkallade hjälp hos grannen Göran. Och under tiden som de med allehanda snabbt ihopsamlade hjälpmedel stod på platsen kom Lennart förbi med traktorn. Han var på väg till macken för att tanka. Med hjälp av frontlyften kunde de nå upp och plocka ner fågeln.
Morkullans undernäbb var avbrutet och sargat. Det enda som återstod var att avliva henne.
– Ja, säger Per-Ola, nu ser det i alla fall lite bättre ut...