1661

Idag har jag upplevt ännu en i raden av levnadens födelsedagar. En av gratulanterna denna ”hög-tids-dag” ställde frågan: Hur gammal blir du nu egentligen? Jaaa, svarar jag – om du vänder på siffrorna i dagens datum så har du svaret. Jag har någon slags dysfunktion som gör att jag tvångsmässigt nästan alltid måste trixa med siffror, se mönster och leta samstämmigheter. Ja, det gäller både siffror och bokstäver faktiskt. Till exempel brukar jag, när någon frågar om mitt födelsedatum säga att det är fyrans tabell... 4–8–16... alltså 19540816. Och just nu i år kunde jag alltså ståta med att födelsedatumet omvänt anger min ålder. Och det blir också lite rolig symmetri i sifferkombinationerna 1661 respektiver 6116.
Nåväl, åren går. Jag har inte haft så ont av det tidigare. Att fylla 50 var helt okej. Ja till och med trivsamt och kul. Men passagen till 60+ kändes tung och svår. Och den känslan består. Det blir inte bättre nu när jag tvingas in på den sextioandra rundan kring solen. Samtidigt finns det ju alltid något spännande på gång i livet. Eller något viktigt. Och mycket att glädjas åt. Och att vara tacksam över. Jag försöker mer och mer använda ordet tacksamhet... som hjälp att övervinna det som känns svårt, motigt och tungt. Att känna och uttrycka tacksamhet ger nya energier och vaccin mot missmod och leda.
Idag fanns det naturligtvis extra mycket att visa tacksamhet över och inför. Gratulationer i alla tänkbara kanaler. Telefonsamtal, e-post, vykort, brev och massor av fb-grattisar. Och så mina gäster såklart. Och minst men inte minst Ebba och Lisa. De allra tydligaste mätarna på hur snabbt tiden flyter fram. Och all den energi som kommer från deras upptåg och skratt... Varje gång vi träffas är det nya färdigheter som presenteras. Utvecklingen går i rasande fart. Idag visade Ebbs stolt att hon utan besvär kunde lyfta och bära lillasyster Lisa, 16 kg tung...
– TACK ALLA FÖR EN VÄRDEFULL DAG!