och sprider sin värme, sin kärlek, sitt ljus.
Hoppet är lågan hon tänder där inne,
där mörkret fått fäste i hjärta och sinne.
När besöket är över och Lucia har gått,
då klappar vi händer för det vi har fått.
Vi känner oss varma och lätta i sinnet,
vi gläds åt vår gåva, det kostbara minnet.
D A G E N S B O N U S B I L D E R :
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar