Nu är solen allra längst där borta,
och dagarna blir smärtsamt korta.
Ute är det grått som katten,
från himlen kommer bara vatten.
Dock en kort minut idag,
sken solen upp ett slag.
I hasselbusken bakom mitt hus,
landade en strimma ljus.
Ett plötsligt stoppat vattendropp,
sådde litet frö av framtidshopp.
När solens öga syntes blinka,
då hördes glada mesar finka.
Ljuset skänker energi till kroppen,
när den är tömd på sista droppen.
Mitt skafferi har många gäster,
som denna enkla tes befäster.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar