I april förra året gjorde jag ett dagsverke hos vännen Ingemar. Det tillfället gav mig förmånen att med vara vid resandet av stommen till hans timmerkoja. Förberedelserna inför detta moment hade pågått i flera år. Ja, inte dagligen naturligtvis, men successivt som tid och lust funnits. Ingemar förfärdigade hela byggsatsen på sitt ladugårdsränne. Av eget virke. Stock för stock.
Efter att alla bitar satts på plats märktes de upp och plockades ner igen för transport till den utvalda platsen. Dessförinnan hade grundstenarna lagts ut. Väl på plats sattes pusslet ihop enligt märkningen.
Under tiden som gått sedan våren 2020 har det lilla timmerhuset försetts med golv och tak, dörr och fönster, brädfodring och kamin. Omsorgsfullt utfört. I mina ögon har bygget fina proportioner och interiören känns rymlig.
Inför besöket i timmerkojan denna afton hade Ingemar förberett middag. Och vad kunde vara mera passande att avnjuta i en timmerkoja i en milsvid skog än den klassiska skoghuggarrätten kolbulle.
Kolbulle är en tjock pannkaka med tärnat, rimmat eller rökt fläsk. Det är en gammal nordisk rätt som lagas på enklast möjliga sätt direkt i stekpannan. Över öppen eld, eller som idag på vedkamin. Vanlig bland skogshuggare som levde under primitiva förhållanden i skogskojor. Grunden för maträtten är enkla basråvaror som kan förvaras längre tid utan att bli förstörda. Pannkakssmeten innehåller endast vatten, mjöl, salt och rimmat fläsk. Och stekningen sker i ister.
I rätt miljö, med gott sällskap och stigande hungerkänsla… blir denna enkla rätt en kulinarisk fullträff. En division högre än grillkorv och pinnbröd.
Hyllning till kolbullen!
Relaterad länk
https://sunebroman.blogspot.com/2020/04/gastarbetare-i-borap.html
- - - - -
Reflektion på nattkröken
I Sveriges nordliga delar finns en fågel som heter lavskrika. Den har gjort sig känd för att gärna söka sig till människor som har matrast vid lägereldar i skogen. Lavskrikan är nyfiken och oförvägen. Den har i vardagligt tal fått namnet ”Fläskolle”. Det lär vara därför att den gärna låter sig utspisas med fläsk. Sådant som skogshuggare delat med sig av när de tillagat kolbulle. Vi hade inte besök av någon lavskrika skogen. Av geografiska skäl. Och kanske tur det för på vissa platser har lavskrikan ansetts bringa otur.
Lavskrikans latinska namn är Perisoreus infaustus. Det lär betyda ”Olycksbringande pratmakare”.
I sammanhanget pratmakare och fläsk föll det sig oundvikligt att dra paralleller till dagens aktuella politiska händelser. Denna sorgliga politiska pannkaka som i dag serverades det svenska folket blev en minst sagt svårsmält anrättning. Jag har ont i magen!
Det kokta valfläsket blev stekt och bordsgästerna fortsatte att hänge sig åt sitt ändlöst malande pladder.
Perisoreus infaustus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar