Som en oljad blixt

Den gångna veckan har det ägnats mycken uppmärksamhet kring vallning och skidval. I herrarnas stafett vid OS i söndags spårade det ur rejält. Högt ställda förväntningar på resultat och medaljer ”gled” laget ur händerna. ”Dåliga skidor” fastslogs vara orsaken till utebliven medaljyra. Vallateamet hade kort sagt dabbat sig.

Och så idag när Charlotte Kalla gav sig ut på damernas tremil... då tog hon ”fel skidor”. Ja, hon körde på ett par som gick bra men hon bytte ändå. Förståsigpåarna avgjorde strax att detta misstag sänkte henne från en tippad pallplats till förarglig femma.

Hur kan det vara så svårt med skidval och valla? Och varför krångla till det?

Alldeles i början av 1980-talet skaffade jag ett par rejäla laggar. 245 cm långa och 7,5 cm breda Tegsnäs Rajd. Björkskidor med ”rödsula” och kabelbindning. När de inköptes var de vallningsfria tack vare det naturligt feta belaget av redwood-fanér. Och det har funkat! För det mesta. Nu har det gått nästan 40 år. Skidorna har väl inte varit ute på tur varje vinter, men när tillfällen givits har jag passat på att åka.

Just nu är det, som ingen kunnat undgå att uppleva, ett fantastiskt vinterväder. Tillika skidväder. Bästa sedan-jag-minns-inte-när. I torsdags var jag tillsammans med en vän ute på Komosse och klämde lagg. I flödande sol. Vi skidade i uppkört spår ut till Björnön. Men sedan fick vi spåra. Ingen hade åkt österut mot högsta punkten. Vid middagshöjden blev det dagsmeja och fick jag problem med ifrysning. Skidan blev fuktig. Små iskristaller frös in i belaget. Plötsligt gick det trögt. Och snö fastnade under. En tanke kom till mig… kanske är det dags att på något sätt preparera mina skidor?

Nästa dag kikade jag på Tegsnäs-skidans hemsida. Där kunde jag läsa följande: Har du en skida med ”rödsula” bör du olja in belaget med rå eller kokt linolja några gånger per år för att undvika sprickbildning i belaget. Såpass! Några gånger per år!

För att få veta lite mera slog jag en signal till Tomas på Tegsnässkidan.

Jodå, Tomas bekräftar att det är linolja som gäller. Han påpekar också att jag bör upprepa proceduren ett par gånger så att träet blir mättat.

– Om du ändå får ifrysning kan du stryka på paraffin. Ett vanligt stearinljus eller värmeljus fungerar bra. Men det måste ske i rumstemperatur annars är det svårt att få paraffinet att fästa. Alltså: Kallparaffinering! Absolut inte smälta med värme.

När jag provade mina skidor efter första inoljningen fungerade de perfekt. Bra glid! Inte bakhalt! Ingen ifrysning!

Jag körde lätt och smidigt varv efter varv på kilomterslingan kring mina åkrar.

SOM EN OLJAD BLIXT!

Härvid konstaterar jag att linolja är ett universalmedel. Jag har kittat fönster med linoljekitt, målat huset med linoljefärg, målat plåttaket med linoljemönja, använt linsåpa till skurgolven, blandat linfrö i mitt dagliga bröd och tagit en tesked linfröolja i samband med frukost varje dag för att höja halten av omega-3-fettsyra. Så varför inte ställa om till ett ekologiskt hållbart alternativ, och olja in hela landslagsmaskineriet inför Vinter-OS i Peking 2022!

NJUT AV ATT FINNAS TILL!