Sent i natt körde jag från Göteborg. Klockan blev strax efter 23 innan jag kom ut på motorvägen mot Borås. Det drev snö i luften. Det var blött och svart på asfalten. Någon strängar av snö och slask. Upp emot Landvetter ökade sörjan på vägen. Jag tog det lugnt i mitt högerspår. Bakifrån kom bilar i hög fart. En karavan av taxibilar, troligen på väg till flygplatsen. Alla fem tätt tillsammans i vänsterspåret. Aggressivt. Min framruta fylldes av slask och stänk. Tillsammans med snön som flög i luften och mörkret blev det svårt att se var vägmarkeringarna fanns. Allt kändes plötsligt så hotfullt.
Närmare Borås tilltog snöfallet. Vägbanan blev mer och mer täckt av snö. Snöfallet flimrade framför mina strålkastare. Tvingades att sänka farten ytterligare. Till mellan 60 och 70 vilket egentligen var alldeles för fort. Mina medtrafikanter tycktes dock inte alls bekymrade över väglaget. I vänsterspåret kom dyrbara lyxbilar varvade med små skruttbilar och lastbilar med släp. Alla i hög fart. Lika hög fart som skyltningen tillät.
Jag förundras inte ett dugg över att det händer olyckor på vägarna. För mig framstår det som ett under att det verkligen inte händer mer. Så fullständigt huvudlöst som de flesta denna natt framförde sina fordon. Varför har alla så bråttom? Vad är det som driver på?
Tacksamheten över vad jag upplevt på konserten var stor. Men tacksamheten över att komma hem, utan skador och med livet i behåll... den var långt mycket större!
Stanna upp, ta det lugnt och NJUT AV ATT FINNAS TILL!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar