Siskor i stora skaror

Det har uppenbarat sig ovanligt mycket gråsiskor under den gångna hösten och vintern. Flera jag pratat med har vittnat om ovanligt många kring fågelborden. Själv har inte haft några större antal här hos mig. Men när jag gått mina dagliga promenader över Skärvenäs, Sjöhagen, Hunnahagsviken, Haganäs och Högholmen har jag varje gång sett flera flockar dra genom i strandskogen. Antalet har varierat från några få till mindre flockar på kanske upp till hundra fåglar. Idag under ett hastigt besök vid Sundet blev jag plötsligt ”stående mitt i en flock”. Ett trettiotal siskor satt i alarna alldeles vid vägen. Helt fokuserade på att plocka frön ur alkottarna. De gjorde inte minsta notis av min närvaro. Just i skymningen hade de fullt upp med att samla energi inför natten. Själv blev jag genomfrusen på några få minuter. Fem minusgrader och hård vind från norr. Näsan domnade. Fingrarna blev stela som pinnar. Trots kylan höll jag mig kvar en stund. Kunde på närhåll iaktta hur fåglarna, gungande för vinden, pillade fram frö efter frö ur kottarna.
Väl hemkommen tog jag fram min ”fågelbibel”. Om gråsiskan kunde jag bland annat läsa: ”Flyttfågel som vissa år uppträder mycket talrikt (invasionsår}, andra knappast märks.
En enkel sökning på nätet gav bland annat träff på en artikel ur Nya Wermlandstidningen från den 2/11 2017. Där kunde jag läsa att man vid Hammarö fågelstation under hösten ringmärkt cirka 7.000 gråsiskor. Främst under oktober. ”Det är extremt många och synnerligen ovanligt och ett rekord som högsta grad är svårslaget” står det i artikeln. En jämförelse ger vid handen att det ringmärktes 51 stycken 2014. 2016 som man då trodde var ett mycket bra år fångades cirka 1.200.
En annan uppgift som jag får mig till livs av vännen Jan är siffror från Falsterbo. Där räknades nära 45.000 utsträckande gråsiskor under hösten 2017! Och då är att märka: Medeltalet sträckande under åren 1973–2016 var knappt 2.500 (tvåtusenfemhundra).
Några av de gråsiskor som fångats på Hammarö var ringmärkta i Norge respektive Finland. Antagandet blir att många av invasionsfåglarna kommer från norra Skandinavien men sannolikt också i stora antal från öster. Då främst Ryssland. Kanske har de känt på sig att det stundade en snörik vinter i norr?
Hursomhelst med antal och ursprung. Gråsiskan är en trivsam fågel. Med sitt näpna utseende, röda teckningar och familjära småprat är den en temperaturhöjare under det annars så livlösa vinterhalvåret. Och därtill mycket lätt att få kontakt med…
UT OCH SPANA!