Lotass och spillkråkerop

Fick för mig att gå en sväng uppåt skogen just som solen sänkte sig i väster. Alldeles färska spår av älg ledde mig fram till en lega i kraftledningsgatan uppe på Intagskullen. Där upptäckte jag också en del gnag som älgen gjort på rönnstammarna. Tystnaden i skogen bröts av en spillkråkas rop. Från en av torrakorna ute i planteringen hade hon sin utsiktsplats. Säkert hade hon upptäckt mig och ville signalera till resten av skogen att inkräktare var på gång.
Halvvägs till Jönsalyckan mötte jag en spårslinga som fick mig att stanna upp. Och haja till! Stora tassar med långa avstånd... jodå, mycket riktigt... lodjur i hemmaskogen. Genom åren har jag sett rävspår, älgspår, rådjursspår, vildsvinsspår, spår av ekorre, mård och vessla. Men aldrig tidigare av lodjur. Jag bakspårade ett stycke. Kände hur spårslingen löpte mjukt, naturligt och vackert genom terrängen. I min fantasi blev jag en stund i ett lodjurs kropp. För mig kändes detta både spännande, högtidligt och hedrande. Lite som triumf... en av ”De fyra stora” i min egen skog...