Fink, fink, fink... fink

Jag har under hela vintern bekymrat mig över att det varit ovanligt lite fågel kring fröautomaten. För ett par veckor sedan trodde jag att jag hade förklaringen. Då hade det varit slaskigt och regnigt väder. Vatten och is hade täppt till de små hålen i fröautomanten. Jag tog in den och tömde ur allt frö. Gjorde rent och lät torka. Nog blev det lite större aktivitet efter den åtgärden. Men någon riktig fart blev det inte.
Idag hände det märkliga att jag hade fyra arter av finkar på besök. Men bara ett exemplar av varje. En gråsiska. En domherre. En grönfink. Och en stenknäck. En i taget. Under loppet av tio minuter. Sedan tomt igen.

Domherren verkade heller inte helt frisk. Kraftigt uppburrad. Orädd. Lite fumlig. Misstankarna blev starka på att den blivit drabbad av gulknopp.
En sorglighet i sammanhanget är att framförallt många finkfåglar är drabbade av denna parasitsjukdom. Parasiten orsakar en sjukdom som fått just namnet ”gulknopp” (Trichomonas gallinae).

Infektionen påverkar matsmältningssystemet och ger skador på slemhinnor och i munhålan. Fåglarna får problem med att äta och dricka. Oftast leder parasitangreppet till svältdöden.
Främst drabbad är grönfink men även andra arter som domherre, bofink och grönsiska.
Sjukdomen sprids vid fågelmatning. Men också i samband med att vuxna fåglar matar sina ungar.
Om man upptäcker något som kan indikera sjuka fåglar vid sin fågelmatning är de läge att helt enkelt upphöra med utfodring... och att städa rejält... bort med snuskhögar av frörester och annat där parasiter kan frodas...