Sanningar i bastun

Som den notoriske bastu- och kallbadare jag är tänker jag mig att kunna påstå att just bastun är ett ställe där det ofta kryper fram sanningar. Både behagliga och obehagliga. Det kan vara den nakna sanningen om kroppens förfall. Ja, mest hos andra då förstås. Det kan också vara fantasifulla och verbala kommentarer. Ofta välmenta och broderliga. Och därtill sanningar i de flesta nämnbara ämnen. Och som bara i bastumiljöns speciella klimat och tysta överenskommelser ibland också passerar det förbjudnas gräns. Det är bra med en sådan plats. En plats för fria ord. Ett sådant tillåtande klimat. Ångande och spritt språngande. Frigörande. Och det som sägs i bastun stannar i bastun... eller?
Ikväll har jag varit på Folkets hus i Ulricehamn. Och lyssnat till Birger Schlaug. (Språkrör för Miljöpartiet 1985-88 och 1992-2000). Under rubriceringen ”Från tillväxt till utveckling” talade Schlaug om ekonomisk tillväxt på en ändlig planet. Tidigt i hans anförande slog han fast att vårt samhälle är byggt på fossila bränslen och lagrade kolatomer. Kol, olja och fossilgas. Naturresurser som vi med allt högre intensitet konsumerar. Obs – inte producerar. Hur vi föröder ett naturkapital för att göra siffror på konton i ekonomismens årtionden.
Bland annat citerade Schalug riksbankschefen som gjorde ett uttalande i samband med att räntan nyligen sänktes till 0,00 procent. Så här sa riksbankschefen: ”Nu hoppas jag att människor börjar köpa mer saker”.
Detta kommenterade Schlaug med:
– Mer naket har väl samhället aldrig stått?! Alltså måste hushållens skulder öka för att upprätthålla tillväxten. När det i verkligheten är precis tvärtom! Behöver medelklassen verkligen fler plastleksaker i barnrummen?
Han berättade också att Sverige klättrat uppåt i listan över vilka länder som gör störst ekologiska fotavtryck. Och då menas att man gör fula märken. Från trettonde till tionde plats. Vi har dock lyckats trolla med siffror som gör att vi inte behöver ta ansvar för alla de utsläpp som sker i Kina... där merparten av våra konsumtionsprylar tillverkas.
– För att upprätthålla vår tillväxttakt krävs det alltså, enligt våra politiker, att hushållens skulder måste öka. Det är ett grundläggande fel. Vi har fastnat i ett system där människor har det dåligt när, de facto, den starkaste drivkraften från början var ett bättre liv. Det går inte att klara målen för att skydda planetens processer, som vi alla är beroende av, genom att shoppa och tro att vi på detta sätt bygger välstånd.
Schlaug belyste också att drivkraften för människors strävan efter ett bättre liv tidigare gick hand i hand med ekonomisk tillväxt. Och så ställde han frågan: Vad är ett bättre liv?
Ekonomiskt tillväxt med mer och mer och mer..., skynda, skynda, skynda, låna nu, köp nu, ta ut vinsterna nu... i ett hjul som mal sönder oss.
Schlaug betonade också att ett bättre liv är inte samma sak idag som för 40 år sedan.
Enligt gamla filosofer (som jag tyvärr till viss del missande namnen på) skulle vi, när vi nått  det materiellt goda målet, den materiella basen, låta andra saker växa fram. Saker som andlighet och reflektion.
Att vi skall kunna öka tillväxten genom ökad konsumtion och på så sätt uppnå det goda livet är en lögn. Och tillväxt är inte det samma som utveckling.
– När jag satt i riksdagshusets bastu, berättade Schlaug... ja, det är en liten bastu... man sitter där naken tillsammans med andra riksdagsmän... under samtalen där i bastun är alla överens... det är klart, det vet väl alla att ekvationen inte håller... det där med ekonomiskt tillväxt är ju en lögn!
Men när kavajen och slipsen kommer på då uppmanas medborgarna till att konsumera... att aldrig vara nöjda...
– Var aldrig nöjd din jävel... konsumera – gör din plikt för landet...!
Jaha, tänker jag... i bastun kommer sanningarna fram... både behagliga och obehagliga...