Gubbar på rotlösa stubbar

Idag har jag, tillsammans med vännen Jan, skapat installationskonst i Ruggebo. Kanske låter det lite pretentiöst att kalla det vi gjort för konst. Men på något sätt är det i alla fall en installation. Ett rumsligt integrerat verk. Vad det i verkligheten handlar om är att vi har röjt stigen ner till Ruggebotornet. Vårt fågeltorn i strandkanten. Ett antal askar i varierande grovlek har, efterhand vindarna dragit fram, blåst omkull och lagt sig över stigen. Och stigen har mer och mer börjat likna en hinderbana. Mer hinderbana än lättforcerad väg. Den allra grövsta av stammarna styckade vi upp till kubbar i bekväm sitthöjd. När vi var klara med jobbet och betraktade platsen med de rotlösa stubbarna fick den en touch av monumentalitet. Eller ävensom en ceremoniplats. Här kan nu den vandrande ta sig en paus. Sitta ner och filosofera. Installera sig. Lyssna till naturens ljud. Eller sina egna... allt efter lust och fallenhet...