Vatten och ved

När jag gick vid sjöstranden idag var nästan allt färglöst. Stannade inför en plastdunk. En blå. Och en kubb av murket trä. Tänkte inte så mycket på det. Tog min bild. Visste inte vad den innehöll. Förrän nu. När jag betraktar den.
Vatten och ved. Bär in ved! Bär in vatten! Förr i tiden var mångt, av det som är av nöden tvunget, tydligare än idag. Vatten och ved. Ved för värme. Ved för ljus. Koka och steka. Torka kläder. Vatten som livsbärare. Dricka sig otörstig. Koka. Diska. Tvaga. Allt fick bäras in. Och ut. Skulor och aska. Vatten och ved. Skulor och aska. I ett oändligt kretslopp. Kretslopp. Människor bar vatten och vattnet bar livet...